Här går det uppför….
Fröken fick ihop 392 km på sportlovet. Inte illa för en medelålders, pipig fröken.
Det var en himla variation på dessa kilometer. En del gick så lätt och fint – som i backen där fröken toppade 69,8 km/h nedför. Då gick det undan! Det enda jobbiga var att våga lita på cykeln och på att hon som satt i sadeln.
Uppför igen…
Värre var det dagen då coachen fick en knäpp och släpade upp fröken, i isande kyla, på en topp på 900 meters höjd. Fröknar har inte något på sådana höjder att göra. Dagen slutade med 1900 höjdmeter. Då var det inte ens kul att åka nedför. Det var för kallt, blåsigt och fröken hade ont överallt.
Fika hos Brunos ALLTID rätt
Fikan hos Brunos uppe på Deserto var som vanligt en höjdare (vilket den borde vara när man cyklat en kategori två stigning för att komma upp). Fransyskan, som har stället, känner igen oss vid det här laget och kommer alltid och pratar en stund. Solen värmde och det var en helt fantastisk dag.
La Bicicleta, i Castellon, var en nyhet för oss och en positiv sådan. Coachen fick cykelkompisar och fröken fick fika. Ett riktigt coolt ställe kan varmt rekommenderas.
Coachen har joggat och ser glad ut…
Men, resans höjdpunkt var nog att få se coachen jogga… hade aldrig trott att det skulle inträffa. Men, med tillräckligt mycket färg verkade det gå bra. Fast han pep faktiskt lite ibland under det fem kilometer långa loppet.
Cykelsäsongen är verkligen igång. Men, här hemma ligger snön kvar. Vill ut och trampa!
Senaste kommentarer