Har inte suttit på cykeln på nästan två veckor. En elak förkylning har satt effektivt stopp för all träning. TRIST!

Har längtat efter Calle och en cykelrunda och idag vågade fröken ääääntligen planera en liten runda på 3-4 mil. En LAGOM runda för att se hur kroppen reagera. Coachen som fått något vansinnesanfall – klev upp fyra i morse för att cykla till jobbet på Karolinska i Stockholm – tyckte dock att vi skulle sammanstråla klockan 14 i Knivsta på en fika. Han trampandes från Stockholm och fröken från Uppsala.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

LURAD

Fika kräver dock som alla vet minst sex mil! Och fröken tänkte ju bara köra 3-4mil. Men, coachen var övertygande i telefon och påpekade att hem kunde fröken ligga på rulle och dit var det bara att ”rulla” försiktigt. Fröken svalde betet!

Anlände i god tid till fiket i Knivsta och tog en leverpastejsmacka i väntan på coachen. Tanken var att sedan köpa något sött när coachen dök upp. Klockan 14.07 ringer frökens mobil. Det är coachen…. Han har bara hunnit till Rosersberg. Det hade tydligen varit svårt att hitta en bra väg ur stan och dessutom motvind. Hm! Ska man tro på det där?

Med tanke på att det kommer att ta minst en timme för honom till Knivsta är det bara för fröken att trampa hem SJÄLV.

Summan av det hela blir – fick ingen sötsak och inget fikasällskap, cyklade över sex mil och fick ingen draghjälp hem. Snacka om grundlurad.