Precis innan sammanbrottet
Sämst idag var fröken och bäst var coachen, så det var bra spridningen i vårt team kan man säga.
Coachen och fröken skulle gå på Velodromkurs i Borlänge. Det var coachen, fröken och sju andra män i varierande ålder samt en bestämd manlig ledare. Var var alla kvinnliga cyklister kan man fråga sig?
Först var det teori, inga problem. Inte ens för fröken. Sedan blev det val av cykel och även här var fröken med.
Ute på banan var det först bara att rulla i säkerhetsområdet längst ned. Kändes ovant eftersom cykeln har fast nav, inga bromsar och inga växlar. Det gäller alltså att trampa hela tiden – även när man ska stanna. Fröken klarade av att rulla i säkerhetsområdet och att stanna. Klarade även av det ljusblåa området – côte d’Azur – lutar tydligen 16 grader. Men, sedan var det stopp.
Fröken skulle ha behövt rullat i lugn och ro tills hon kände sig säker på dessa två områden och blivit överens med cykeln. Men, nu slängdes två nya moment in direkt, i form av koner och att man skulle upp högre på långsidorna – efter max 10 minuters cykling. Fröken bröt ihop och klev av cykeln och kom aldrig upp på den igen. Var helt enkelt för skraj! Hade behövt individanpassad studier som vi säger i skolans värld.
Förresten kan det vara orsaken till att jag var ensam kvinna? Kursen kanske inte riktigt var anpassad för medelålders mesiga cykelfröknar? Eller är jag verkligen en så usel cyklist…..???
Coachen i farten
Fick full skolgympakänsla = kan inget fysiskt och är garanterat sämst. Det var länge sedan den känslan slog till med 100%. Men, nu är det fysiska självförtroendet klart i botten IGEN. Fan!
Männen i gruppen och ledaren fortsatt glatt sin kurs utan fröken och cyklade på. Blev en vurpa men som tur var blev det inta allvarliga skador – Velodrom som all cykling är farlig om man inte är säker på det man gör. Kan det möjligen vara så att inte ens alla män hann lära sig alla moment i det tempot?
I slutet av kursen blev det lite tävling – flygande varv. Coachen satte alla övriga kursdeltagare på plats och fick klart bäst tid 13,74. Ingen annan var under 15. Så coachen blev bäst! Alla fall någon i familjen som sköter sig.
Hej Eva,
Jag har nu läst ditt blogginlägg angående kurs på Velodromen i Falun, samt även några andra av dina blogginlägg.
Det var tråkigt att höra att du hade en negativ upplevelse på din introduktionskurs. De allra flesta som går en introduktionskurs kommer upp i banan ganska så snabbt och kan fullfölja kursen, till stor glädje. Visst händer det att en kursdeltagare tycker det är alltför övermäktigt att ta sig upp i banan eller att man inte klarar av att hålla minst 25km/h som krävs för att man inte ska falla ur banan. Dock finns det inget som säger att detta skulle drabba kvinnor i högre utsträckning än män?
På Velodromen i Falun arbetar både kvinnliga och manliga instruktörer både som ledare på introduktionskurserna och på de regelbundna veckopassen. Kvinnor, flickor och tanter deltar i kurser och på pass och i ungdomsverksamheten. Visst är vi i minoritet, men jag kan inte hålla med dig om att det skulle bero på introduktionskursernas upplägg?
Jag kan hålla med om att idrottens värld ofta är mansdominerad. Herrlagen får de bättre istiderna i hockeyrinken, herrsport får mer publicitet i media och på bättre tider, manliga idrottare tjänar bättre än kvinnliga, pojkar uppmuntras och motiveras i skolan i högre utsträckning än flickor att utöva sport, och så vidare, listan kan göras lång. Dock tycker jag inte att det är ett befogat argument att komma med här: alla pass på Velodromen i Falun är öppna för både män och kvinnor!
Efter att man gått den inledande kursen finns det regelbundna pass på olika nivåer som är anpassade efter den erfarenhet och styrka man har som bancyklist: grundläggande nybörjarpass, pass för ungdomar, distanspass, fortsättningspass och tuffa intensivpass där vi tränar på att tävla på bana. Både manliga och kvinnliga deltagare och instruktörer är representerade på alla nivåer av pass!
Som kvinna tycker jag tycker det är mycket beklagligt att du väljer att lägga ett könsperspektiv på ditt inlägg, men i samma andemening placera dig själv i ett fack som ett offer.
Utan ett könsperspektiv på ditt inlägg hade du kanske kunnat skriva: ”Jag kunde inte hänga med, kursen kunde varit mer anpassad för personer på min nivå, jag fick dåligt självförtroende…” eller om du nu velat inkludera könsperspektivet, kanske skrivit ”… kan det vara så att jag har sämre självförtroende än en genomsnittlig man, för att de alltid i vår kultur och vårt samhälle fått uppmuntran inom idrott och jag tvärtom?” osv.
Istället poängterar du å ena sidan ”Suck!! Kvinnor behandlas annorlunda!” samtidigt som du säger ”Jag vill bli behandlad annorlunda!” och dessutom framhäver ”Jag är sämre därför att jag är kvinna!”
Jag är också en medelålders kvinna, (men skulle aldrig komma på tanken att prata om mig själv i tredje person som en ”pipig fröken”). På Velodromen räknar jag mig dock som cyklist och jag är övertygad om att alla andra på Velodromen också ser mig så.
Vänligen,
Lina Mickelsson, Adjungerad sekreterare Velodrom CK.
Hejsan Lina
Min bloggpersonlighet ”cykelfröken” är allt det du säger… Hon är pipig, hon ser sig själv som ett offer och hon tycker alltid att det är lite synd om henne. Det är hennes ”trademark”. Det betyder ju inte att den ”riktiga” Eva är allt det där…. Men hon har ingen blogg.
Cykelfröken
Just det…. Jag tycker nog ändå att det är beklagligt att du väljer att gestalta din ”bloggpersonlighet” med ett ”trademark” där hon förminskar sig själv på grund av sitt kön.
Hälsningar Lina
Lägg ner Lina!
Cykelfröken är ju cool! Har du inte förstått det?
Om hon skulle förstora sig skulle jag inte alls gilla henne. Då blir hon skrytig.
Skulle hon vara ärlig blir det tråkigt.
För övrigt är hon den modigaste cykeltjej jag känner!!!!
Christina, språklärare och feminist
All kan ju inte gilla en pipig och gnällig cykelfröken. Vilken tur att man själv kan välja om man bryr sig om det hon skriver eller inte.