Wake up

Ja, wake up (fast på dalmål då) sade jag till påkarna idag på testcykeln. Jag må vara i dålig form och nyss haft en förkylning, men med velodromtävling imorgon vill jag i alla fall göra något vettigt inför den sista cuptävlingen på banan. Vilodag två dagar innan och ”benväckning” dagen före brukar fungera fint för mig.

Jag har på intet sätt haft någon lysande start på träningsåret 2016. Efter att ha haft off season hela december för att lägga fokus på mitt nystartade företag och en intensivare skolperiod, hade jag hoppats på ett par bra träningsveckor nu. Så har det inte blivit. Dels var jag förkyld förra veckan och dels har motivationen varit sådär. Jag har inte känt av den där gnistan som krävs för att träna genomtänkt och strukturerat – och därför har jag inte pressat mig till att köra vinterdistans eller massa testcykel.

Nu har jag i alla fall fått ett par pass i kroppen sedan förkylningen och upplever att både fysik och motivation är på uppgång. Är riktigt nöjd med DSA-passet i torsdags under Marcus Ljungqvists ledning. Nog var det skaplig fart på benen, men ännu viktigare var att det var förbannat roligt att hoja igen. Hoppas kunna bygga vidare på den positiva känslan och bli lite starkare framöver.

Kallt som tusan bara att cykla till velodromen där vi i Dala Sports Academy har våra testcyklar

Över till dagens benväckning. Med vargavinter de luxe i Falun och en velodrom som var upptagen för ungdomsläger och introkurs återstod ett alternativ, nämligen testcykel. Hade – såklart – min Spotifyspellista i beredskap och väl där visade det sig att polaren Preben skulle träna samtidigt. Trevligt, som alltid, att tjöta med pratglade Preben Larsen!

Höll mig till mitt vanliga väckningsupplägg. Totalt 20 minuter tröskel (95% av FTP), fyra minuter ”kontrollerad” Vo2max och lång nedvarvning. Om någon intresserar sig för pulskurvor kan ni se passet här.

Exakt hur bra/dåliga benen kommer vara imorgon på tävlingen vet jag inte. Det enda jag vet är att benrakningen blev lyckad, alltid nåt!