Tjejstryk

Ikväll körde vi det första av tre pass med landsvägscykling på Campus1477. Det hanns med mycket – såsom lugnt rull, lagtempo och bli avställd uppför av en brud. Så kan det gå när man möter en stark brud och inte kan disponera krafterna för fem öre…

Benen kändes i stort sett lika fina som i söndags på Skandis GP – och det var kanske just därför som jag fick stryk i ”Arne-backen”, hur paradoxalt det än kan låta. När man känner sig rapp är det lätt att drabbas av lite hybris och gasa på för mycket. När vi kom till Arne (avslutningen om man kör Dalbyvarvet åt ”fel” håll) var jag helt inställd på att parkera Alexander de luxe. På den platta delen av segmentet gick jag väl typ all-in och när jag hörde Alex stöna till förstod jag att han inte kunde ta hjul. Trodde väl där att backtrissandet var avgjort, men försökte ändå pusha på i jakten på ett KOM (hej Stravanörd!). Lagom tills motlutet började var mina påkar  redigt möra och i ögonvrån kunde jag se någon i vitt och orange närma sig med stormsteg. Försökte få fart på benen, som för tillfället led av den ökända mjölksyradöden, men det var verkligen tvärstopp – samma känsla som när jag åkte av på sista varvet på GPet. Starka Ida från Fagerstas damelitlag svischade om med lätta tramptag och jag hade ingenting att svara med. Tjejstryk – check.

Efter gemensam körning – kryddad med fri fart i backarna – körde vi ett avslutande Dalbyvarv i form av lagtempo i fyramannalag. Jag fick sällskap med puncher-Ida, hennes lagkamrat från Fagersta, Alina, och Alexander, som alltmer börjar få ut sin löparstyrka på jonnen. Det flöt på riktigt fint i 35-36 blås – bra jobbat=)!

Välkommen åter på gruppcykling med Campus1477 kl 18-20 nästa tisdag – hoppas vi ses då=)!

 Nu dröjer det faktiskt till lördag innan jag hojar igen. De kommande dagarna kommer bestå av alternativ träning (löpning + gym) samt vila. Det kan behövas för att ladda batterierna, både fysiskt och mentalt, för fyra race nästa vecka.