Googla klantarsel och du bör få fram en bild på mig efter dagens Tre Berg. Halvvägs in i loppet fick jag kasta in handduken med tomt Di2-batteri. Att jag var skitförbannad på mig själv är ett understatement.

Med Tre Berg, Argon18 och danska Riwal till start och hårda vindar kunde det bara bli ett tufft race. Den stora tävlingsklassen på 200 pers (?) tunnades snabbt ut när det började gasas ut i kantvinden. Efter att ha suttit med högt upp ett tag började jag tappa position, väldigt obra när klungan splittrades upp. Jag såg hur lagkamraten Albin Larsson kunde mosa sig med huvudfältet medan jag inte hade power nog för att komma upp på hjul.

Efter 15 km kändes det som att loppet var kört. Jag fick bilda grupp med ett 15-tal andra och vi började rulla runt på belgisk kedja. Ville få bra träning och inte komma pinsamt långt efter elitklungan så gick med runt hela tiden. Uppför Mösseberg – det första av de tre bergen – var tidsavståndet 4,5 min framåt, något som kändes ointagligt. Vår körning blev i alla fall allt bättre, mycket tack vare en stark Argon18-åkare, och när vi började skymta karavanen kändes det riktigt gött. Alla kämpade på förtjäntfullt och vi kunde återansluta till klungan.

Benen kändes bra och jag kunde hänga på när det blev attackcykling. En som dock försvann från klungan som en avlöning var Alexander Gingsjö. Svenske mästaren attackerade loss och som den tempohäst han är fick han snart en schysst lucka till oss andra. Huruvida han kunde köra upp till tätgruppen på 15-20 pers vet jag dock inte.

Uppför andra berget blev det slitigt och jag föll båkåt en hel del i klungan. Dock tappade jag inte kontakten helt, utan över krönet satt jag ändå med i det utdragna fältet. Inför nedförskörningen skulle ”storkakan” i – var tanken. Växlade en gång och ingenting hände. Ny växling och kedjan alltjämt kvar på lillklingan. Signalerade för materialstrul, åkte in till vägkanten och konstaterade röd Di2-lampa. Bakväxeln skulle fungera några mil till, men utan framväxel – och kedjan på lillen – var det game over.

Jag är inget annat än en sopa som råkade ut för detta. Vanligtvis laddar jag Di2-battierna inför race, men nu slarvade jag med det och fick betala min läropeng i form av DNF. Även om jag bara körde Tre Berg för skojs skull känns det pissigt att behöva ge upp på det här sättet.

Jaja, jag fick min tredjeplats igår och har i övrigt haft en trevlig cykelhelg så summa summarum är jag mycket nöjd med Skaravistelsen.