Respekt i trafiken

Då har det hänt igen, att en bilist med uppsåt har kört på en cyklist. Nu gick det tack och lov bra, men det är lika skrämmande varje gång som en bilförare blir så hetsig att hen är beredd att ta livet av en annan människa för att ta sig fram fortast möjligt i trafiken.

Igår, mitt på en helgdag, blev tidigare lagkamraten Jesper Johansson påkörd när han var ute på sin träningsrunda. Bilisten borde kanske ge sig till känna för att få tillbaka till sin backspegel?

Jag har ägnat mig åt landsvägscykling sedan 2010. Att ta ut hojen, glida förbi ljuvliga platser och stanna till för en fika i goda vänners lag är verklig livskvalité. Jag, liksom alltfler andra, mår helt enkelt fantastiskt av att sticka ut på cykelrundor. När vi är ute längs de asfalterade vägarna får vi samsas med bilister, något som oftast går friktionsfritt. Dock finns det en liten klick bilister som tycks ha ett väldigt stort behov av att statuera exempel. Är det så att en cyklist omöjliggör en direkt omkörning – varpå flera livsavgörande sekunder går till spillo – ska det tutas, köras nära och i värsta fall till och med prejas för att ”hämnas” för tidsförlusten. Handlingarna som utspelar sig är följande:

• En cyklist trampar på längs landsvägen, vilket får till följd att den bakomvarande bilisten får vänta, låt oss säga, 5-10 sekunder med sin tänkta omkörning.
• Bilisten blir så vansinnig att hen, med berått mod, kör på cyklisten.

Lägg dessa två handlingar i en vågskål och fundera om konsekvenserna står i proportion till varandra. Vad går du miste om som förlorar några sekunder på grund av en försenad omkörning? Ja, det är klart att det är tungt att inte hinna logga in en 50:e gång för dagen på Facebook eller kunna pilla sig i naveln innan favoritprogrammet på TV börjar. Att som cyklist – med endast en frigolitbit på huvudet – bli påkörd av ett motorfordon kan sluta hur illa som helst. Nu pratar vi inte om någon missad inloggning på sociala medier, utan det kan kosta livet. Tänk om folk skulle resonera likadant i andra situationer och behandla omgivningen på motsvarande sätt. Då kanske dessa hypotetiska händelser skulle uppstå:

• I mataffären tycker en person längre bak i kön till kassan att paret längst fram är för sega med att lägga upp varorna på bandet. Ilskan över att behöva vänta eskalerar och personerna som uppfattas som såsiga misshandlas.

• Fordonet framför håller endast 28 km/h på 30-sträckan, skandal! Du kan ju inte köra på vederbörande för att det skulle skada den egna kärran för mycket, men du måste i alla fall läxa upp ”snigelföraren”. Lösningen blir att vrålåka förbi, tvärnita för att få stopp på den andra bilisten och sedan rycka ut personen ur bilen för utdelning av kompanistryk.

• Bredbandet är för dagen segare än vanligt och innan startsidan har öppnats är hjärtklappningen ett faktum. Du grabbar tag i routern, beger dig till kundtjänsten och dunkar routern i skallen på hen som sitter vid disken. Så går det när de inte kan leverera snabb surf!

Det kan (tydligen) vara värt att sätta andra medmänniskors liv och hälsa på spel för att man till varje pris ska ta sig fram i trafiken. Är dagens samhälle så stressigt att den som råkar komma i vägen för en hetsig bilist helt enkelt får skylla sig själv? På Hammarö 3-dagars råkade två bekanta ut för en motsvarande händelse som Jesper. Efter prologen rullade de ur benen och deras närvaro på körbanan retade en bilist till den graden att han medvetet prejade cyklisterna. Han som klarade sig bäst cyklade genast efter och fick stopp på ekipaget. En av bilförarens kommentar var: ”gubbar i er ålder ska inte ha så dyra cyklar och hålla på att tävla”. Strax innan polisen skulle anlända drog snubben.

Jag tror inte att de bilister som medvetet vållar andra medmänniskor skada mår bra; vilken lycklig och balanserad person skulle sätta andra personers liv på spel i jakten på fem sekunder? Mitt förslag till er cykelhatare är att själva införskaffa en racer och bege er ut på vägarna. Då skulle ni få ett cykelperspektiv på trafiksituationen och att fyllas av endorfin från vacker natur, fågelsång och motion skulle säkerligen bidra till en sundare värdegrund.