Att benen kändes rätt skapliga på dagens runda var ju trevligt, men det är högst tveksamt om jag kan klassa passet som distans. Först och främst blev det ”bara” fyra timmar – enligt Kessiakoff måste man hoja minst fem timmar för att det ska vara distans. Och värst av allt; jag fikade inte!
Det uteblivna fikastoppet berodde på bristande motivation. Inte bristande motivation gällande själva cyklingen – det är ju superskoj – men att i sin ensamhet sitta på något fik. Det är klart mycket trevligare att stanna till för kaffe + bakelse när man är några stycken och kan snacka skit under tiden. Hur som helst borde jag veta att fika är synonymt med distanspass så detta borde jag betrakta som ett misslyckat pass. När jag ska upp till Dalarna över påsk får jag väl försöka få till någon runda med fikakungen No1, Peter Snell, så att det blir någon ordning på mig=)!
Distanspass enligt min filosofi, nästan all tid spenderas i zon 2. Inte tal om trissat tempo, utan lugn och fin körning, ofta med en puls på 120-135 slag/min. De enda tuffare inslagen är att det blir något igångdrag då och då för att få spurtträning.
Blåbärspaj + vaniljsås på hemmaplan – kompensation för uteslutet fika under passet.
Senaste kommentarer