En sak som jag har fått lära mig, och som jag behöver jobba med dagligen, är att prioritera. Även om min väggning förra året framförallt berodde på överträning, inser jag samtidigt att en krävande tillvaro i övrigt bidrog till att energidepåerna sinade helt. Att ha för många bollar i luften och sträva efter att vara duktig på alla områden är dömt att misslyckas!
Jag har fått vara ärlig mot mig själv. Visst hade det kanske varit skönt att skylla ifrån sig och säga att det var otur att jag drabbades av utmattningssyndrom/utbrändhet/överträning i juni 2014. Fast nej, det var inte otur – det var ett resultat av min personlighet. Det var inte någon annan som sade åt mig att avverka 30-timmarsveckor på utlandslägren, vara ambitiös i skolan eller att planera en sommar utan någon riktig ledighet. Egna val, till följd av min ambitiösa läggning, gjorde att det blev som det blev. Först när jag kunde se på min livssituation lite objektivt och inse hur ohållbart jag hade levt kunde jag börja resan mot att bli frisk.
Att förändra sin personlighet är en omöjlighet, men att vara medveten om hur man är som person är A och O i vardagen, tror jag. På samma sätt som att en proffscyklist behöver agera utifrån sina styrkor och svagheter på race, behöver man som individ lägga upp tillvaron medvetet för att fungera som människa och finna lycka i det man åtar sig.
Jag tror att det är viktigt för alla, i synnerhet om man är ambitiöst lagd, att prioritera och välja vilket fokus man ska ha på sina åtaganden. Det går helt enkelt inte att gå all in på allt och sträva efter att vara bäst som anställd, student och student – samtidigt. Precis som att man inom tävlingsidrott brukar tillämpa så kallad periodisering, kan det vara vettigt att lägga upp vardagen enligt samma devis. Under hösten kanske studierna får lite större utrymme samtidigt som träningen skärs ned. Och framåt våren, med någon lättare kurs i skolan, går det utmärkt att hoja lite mer eftersom plugget kräver mindre tid och energi. Jag försöker i alla fall att tänka i dessa banor numera.
Att höstens tävlingar gick bra tror jag till stor del berodde på att vår första idrottstränarkurs ej fordrade så stora anstängningar och dessutom trivdes jag väldigt bra med studierna från dag ett. Det gjorde att jag kände mig taggad och fräsch när jag skulle träna. Med lite bättre kvalité på många av passen samt större utrymme för återhämtning, hade jag goda förutsättningar att lyckas på loppen. Nu, däremot, har jag lite större fokus på skolan. Anatomikursen kräver mer plugg och då passar det utmärkt att halvera träningsmängden. Under de senaste två veckorna, min off season-period, har jag mest sett mig själv som en glad motionär. Jag har växlat mellan gym, löpning, cykel och simning och inte haft någon tanke på framtida race. För mig har passen primärt varit en härlig energikick i vardagen, ett sätt att må gött och fungera bättre som människa.
Så, vad jag vill ha sagt är att det kan vara en god idé att tänka igenom sin vardag och vad man lägger tid och energi på. Vad känns viktigast och mest meningsfullt för stunden? Lägg lite mer fokus där och gör inte mer än nödvändigt på andra områden. Att tro sig kunna prioritera alla bitar i livet är detsamma som att inte prioritera sin egen hälsa för fem öre!
Senaste kommentarer