Om det är något jag är nu så är det solskenscyklist. Med höstväder i antågande och snack om att gårdagen kanske skulle vara sista dagen med sensommarvärme, kändes det givet att bege sig ut en sväng. Nu blev det på racern och det som egentligen var tänkt att bli ett pass tur och retur till Säter blev istället en avstickare till Fäggeby och Husby – ljuvligt vackert.
Ute på upptäcktsfärd på helt nya vägar. När jag hojade över St Skedvi och nedåt Säter – med inställningen att dra hemåt över Uggelbo och Gustafs – var det en vänsteravstickare som såg intressant ut. Skyltning mot Fäggeby, en svepande nedförsbacke och ett böljande landskap – ja, varför inte=)? Det enda man drar sig för med småvägarna här är att asfalten tar slut 500 meter senare så att man snopet får vända tillbaka. Menmen, det är värt att ta den risken för att hitta nya fina platser. Om jag skulle ta samma runda varje gång skulle jag snabbt tröttna. I och med att man alltid skrapar ihop några mil på landsvägscykling tycker jag att det är ett utmärkt sätt att se sig omkring i omgivningen
Snart framme i Husby. Vengen tuffar på som den ska och jag har nästan mer fokus på den omgivande naturen än cyklandet. Det vore synd att ägna distansen åt att watt-stirra likt Chris Froome…Mycket av rutten gick längs Dalälven och känslan av att få hoja på vägar som nästan är bilfria – där det snarare är fågelkvitter och vattensorl än motorljud som omger en – skulle nog den gode Robban beskriva som ”som balsam för själen”=)
Muuu-hejjarklacken
”Bananas are for monkeys”? Ja, i så fall är jag väl en apa då;).
Och ni som känner mig som fikacyklist ska inte behöva bli besvikna. Jag är i alla fall öppen med att jag är fikanarkoman, alltid nåt=)!
Låter härligt! Jag är ju nästan granne med dig, eller rättare sagt med din mor :) Hennes förtjänst att jag följer din blogg. Nog om det :) Jag började själv hojja själv förra året och den turen du tog längs älven är min favorit.
Jag kan tipsa om att fortsätta vägen längs älven tills du kommer till Garpenbergsvägen. Därifrån brukar jag köra mot Hedemora och sedan mot Vikmanshytttan för att sedan vika av för att komma bakom Bisbergs klack. Kör via Pungmakarbo, Säter, Gustavs, Torsång, Vika. Turen från Österbo brukar bli runt 12 mil.
Som du märkte är vägen längs älven lugn utan trafik men pannkaksplatt:) Jag har kört där med mycket vind och då är det ingen lek:) Men vägen bjuder helt klart in till snabb cykling om man är ett gäng. En härlig avstickare som jag gjorde sist (tips från Henrik Plyhm) var att ta Olshyttebacken mot Garbenberg. Den backen var ingen lek direkt.
Här är min rutt
http://connect.garmin.com/modern/activity/584925639
Roligt och se att du börjar få tillbaka orken sedan Vättern!
/Mvh Magnus
Aha, där ser man, vi får passa på att ta något pass ihop när jag är hos morsan nästa gång=).
Riktigt härligt att hoja längs älven. Detta var ju för mig en ny tur, men hela upplevelsen av att hoja nära vatten gillar jag, är mycket därför som nästan varje runda innehåller någon sväng förbi Torsång=). Tackar för tipset, vid tillfälle och när orken tillåter ska jag skarva på där du säger. Får väl en skapligt vindstilla dag, efter att ha bott – och cyklat – i platta Uppsala är jag ingen större fan av starka vindar:P. Tidigare under säsongen blev det ett pass kring Garpenberg och kan säga som så att jag fick ett halvt psykbryt i en av backarna där, klättrandet tar liksom aldrig slut… Förstår att Plyhmen som är lätt i kroppen tipsar om rediga backar;)!
Mvh Marcus