Att ha sig en träningsdagbok är en bra grej för att kunna följa och analysera sin träning. Nu när jag kollade för januari-april i år – och jämförde med samma period 2014 – fick jag på pränt hur mycket jag har skurit ned träningsmängden. Det roliga är att nedtrappningen har gjort mig till en bättre cyklist.
84 träningstimmar, så mycket skiljer det på årets fyra första månader. Utslaget på varje vecka innebär det en minskning med nästan fem timmar, som att jag har plockat bort ett långpass i veckan bara så där. Fick igår frågan om hur jag tränar nuförtiden och kan säga att en typisk vecka består av tio träningstimmar och innehåller två vilodagar. Det kan till exempel se ut så här:
Mån: vila
Tis: cykel 60-90 min (intervaller)
Ons: träningstävling
Tors: vila
Fre: cykel 60-90 min (öva tempo)
Lör: gym helkropp
Sön: distans 4-5h
Hur veckorna blir i slutändan hänger på väder och humör. Jag sticker bara ut på måfå, hojar dit jag känner för och kryddar trampandet med någon rolig intervall eller skyltspurt. Visst händer det att jag kör hårt och då kan jag verkligen ta i tack vare all vila. Det är klart lättare med Vo2max om man är fräsch och motiverad…
Onekligen har mitt nya förhållningssätt hjälpt mig att komma tillbaka som idrottare och människa. En stor skillnad är att jag är betydligt jämnare prestationsmässigt, på årets totalt elva starter (linje och GP) har jag aldrig varit sämre än elva. Förra året varvades topp tio i elit med åtskilliga DNF:s, helt enkelt för att jag periodvis var extremt sliten. I gymmet är jag starkare än någonsin i marklyft, till och med starkare än när jag pumpade 5 ggr/vecka. På racern har den korta watten förbättrats.
Nog om prestation. Det enda som egentligen betyder någonting är att jag har roligt när jag cyklar.
Less is more, som man brukar säga=)
Senaste kommentarer