Sedan förra veckan har jag, med Marcus Ljungqvists goda hjälp, ett träningsprogram att följa. I mängd är det ingen ökning mot innan, snarare tvärt om faktiskt. Däremot innehåller upplägget en del hårda och högintensiva moment. Jag tror att detta kan bli bra – om jag ser till att leva och återhämta mig smart mellan passen.
Något som jag tycker är bra med Dala Sports Academy och kontakten med ”Ljunken” är att jag känner en stor frihet. Det är upp till var och en om man kommer på träningspassen och vad gäller träningsupplägg är det snarare så att vi resonerar oss fram till något vettigt än att Marcus Ljungqvist ger mig ett färdigt program. Inför vårt planeringsmöte hade jag några önskemål/tankar om träningen. För mig var det allra viktigast att träningsveckorna inte skulle innehålla mer än 10-12 svettiga timmar. Dels för att denna mängd fungerade utmärkt under 2015 och dels för att ”livspusslet” inte medger mer träning än så. Jag har skolgång, företagande och umgänge som jag vill lägga tid på också…
Jag tänker inte gå in på detaljer i träningsprogrammet, utan nöjer mig med att konstatera att det känns som ett bra och motiverande upplägg. Det blir rikligt med velodromcykling – helt enkelt för att jag tycker att det är roligaste träningen just nu. Vinterdistans, däremot, har jag noll lust till och därför blir det sparsamt av den varan framöver.
Idag blev det så veckans tuffaste pass. Velodromande som var överstökat på 1,5 timme kanske inte låter så kämpigt. Dock innehöll passet 10 st 1 min intervaller samt 10 st 30 sekunders. Med vila på 2-2,5 min mellan intervallerna förstod jag att all-out-körning inte skulle fungera. Om jag hade gått full spätta hade jag väl grejat 2-3 st intervaller, börjat spy och fått kasta in handduken, typ. Jag känner min kropp så pass väl och med lite kunskap om energisystem från skolbänken, bestämde jag mig för att testa mig fram på de första intervallerna. Hittade varvtider som var lagom och kunde genomföra alla 20 intervaller som tänkt. I och med att det var första gången som jag körde detta pass visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig förutom det uppenbara, att mjölksyra gör ont.
Att belastningen är långt ovanför mjölksyratröskeln (och även över Vo2max) betyder att kroppen utsätts för en stor stress. Det är inte direkt så att 30 sekunders står på schemat imorgon… Efter passet gick allt i maklig takt. Lite snack med glade Gilles, sippa på en proteinshake och sedermera – med stumma påkar – rulla hemöver. Sedan dusch, en stadig lunch och soffhäng i lugn och ro innan ett par timmars pluggande. Det är riktigt gött att ta allt i ”slappar-tempo” efter ett hårt pass! Ikväll ska det ätas hemmagjorda semlor med klasskompisar och imorgon blir det kvällspass istället för förmiddagsträning för att få fler återhämtningstimmar mellan passen.
Varför berättar jag så detaljerat om mitt leverne efter träningen? Det blir säkerligen tråkig läsning för er som hellre läser om watt och pulskurvor, men för mig är livet omkring minst lika viktigt som själva träningen. Jag vet att Marcus Ljungqvist – med sin bakgrund som proffscyklist och sportdirektör i Team Sky – har gett mig ett bra träningsprogram. Jag vet också att en förutsättning för att jag ska kunna göra något bra av träningsprogrammet är att jag kommer till passen med en så fräsch kropp som möjligt och med god motivation. Att tillåta sig att ta´t lugnt, hänga i TV-soffan och umgås med sköna människor är livsingredienser som gör gott för kropp och själ. Jag tror till och med att kvällens semla fyller sin funktion för återhämtningen;)!
Senaste kommentarer