Mitt vanliga torsdagspass på velodromen passande inte riktigt med de övriga planerna för dagen så det fick bli att ta flåsandet på testcykeln istället. Jag ska inte sticka under stolen med att jag egentligen tycker att TC är skittråkigt och med låga ambitioner för 2015 ser jag ingen anledning att genomföra pass som jag inte känner för. Det får helt enkelt bli intervaller som tar så lite mental energi som möjligt.
Dagens val stod mellan ettor och tröskelintervaller. Antingen ger jag järnet i en minut åt gången och har redigt ont sista 20-25 sek eller så håller jag mig ifrån att gå på ”rött” och istället har tråkigt sista fem minuterna av varje intervall. Jag vet hur det blir på trösklarna, de första minuterna går av rena farten, men sedan kommer tristessen, jag börjar tänka på annat och kollar på tiden alldeles för ofta. Idag kändes det mer lockande att ta sig an kortintervaller, att dra lite syra har jag inga problem med – så länge jag slipper att härja i fyra minuter. Jag har svårt att se hur jag ska hitta sådan supermotivation att jag kan tänka mig fyror denna vintersäsong…
Efter vanlig uppvärmning och en tröskel för att verkligen komma igång var det så dags för tio stycken enminutersintervaller med två minuters vila. Tycker att de har sin charm. Alltså inte charm i den bemärkelsen att jag sitter och skrattar under tiden, utan mer att det är en härlig utmaning att försöka hålla igång drivet även när det brinner i låren. Klar på mindre än 50 minuter och upplevde inte att det behövdes ett metertjockt pannben för att fixa ettorna. Jag tog i, men innan det hann bli tråkigt var vilan kommen.
Nu när jag kör testcykel struntar jag i vad det blir för upplägg, bara träningen blir av är jag nöjd=).
Senaste kommentarer