I samband med en boksignering förra veckan fick jag en intressant kommentar som fick mig att haja till. Efter lite snack förstod jag vad han menade med att han förmodligen inte kan bli utbränd.
När jag signerar och överlämnar böcker tycker jag att det är trevligt och givande att få en pratstund. Eftersom Utbrändheten – och vägen tillbaka som människa och idrottare berör mitt leverne så personligt vill jag även kunna vara personlig mot köparna som jag träffar. Medan jag filade på en hälsning i boken fick jag ta del av följande tanke:
Han: ”Jag kan nog inte bli utbränd”
Jag: ”Jaha, hur tänker du nu? Är det för att du har sådan distans till det du gör?”
Han: ”Jag är nog helt enkelt för lat för att kunna bli utbränd”
Efter att själv ha varit utbränd lever jag egentligen med grundinställningen att alla kan drilla dit – överansträngning leder långsiktigt till utbrändhet – men detta samtal var verkligen intressant. Det är säkerligen så att ens personlighet, hur (över)ambitiös man är, är den främsta riskfaktorn för om man blir sjuk eller ej.
För mig är det ett livsprojekt att bli lite latare. I dagens prestationssamhälle klingar lathet tyvärr illa, men jag tror att många skulle må bra av att tagga ned och inte gå all-in på tio fronter samtidigt.
Senaste kommentarer