I morse blev det testcykel. Men hålla, du har ju uttalad off season nu, varför sätter du dig då på en testcykel? Jo, helt enkelt för att jag både hade lust och behov av detta pass innan jag skulle iväg på ett möte. Off season är inget cykelförbud för mig, utan mer att jag håller träningen väldigt spontan och glädjebetonad.
Det var skönt att vakna upp i morse. Jag kände mig utvilad efter att igår kväll ha somnat i TV-soffan till Champions League-eftersnacket och sedermera lyckats borsta tänderna och hitta sängen. Vaknade upp i god tid innan dagens möte och var på gott humör, så gott humör att jag bestämde mig för att svänga förbi velodromen och sätta mig på en av DSA-testcyklarna som vi har där. Visste med mig att det stundande mötet skulle vara väldigt känslofyllt så att bli endorfinhög av träning var bästa tänkbara uppladdning inför pratstunden.
Kaffe och PWO:s i all ära, men det mest prestationshöjande som finns är att träna med en positiv känsla inombords. Musiken låter lite bättre, varje tramptag känns enklare och man får en ökad sinnesnärvaro. Genom tröskelintervallerna sökte jag flowet, njöt av Spotify-spellistan och utan att bita i alltför mycket hade jag bockat av mina fem intervaller. Jag hade glömt pulsbandet, men vad gör väl det när man vet hur det ska kännas och vilken effekt som är lagom? Rent ut sagt var det extremt skönt att inte ha någon pulsdisplay framför sig!
I love this life, en passande låt på dagens testcykelpass. Lite sjukt väl att känna så när man kör trök-TC;)?
Träningsglädje i allmänhet och att återfinna livsgnistan i synnerhet är några ämnen som behandlas i Utbrändheten – och vägen tillbaka som människa och idrottare. För att köpa ett exemplar, se informationen här.
Senaste kommentarer