I normala fall är det ingen höjdare att bli tvåa, men på gårdagens TCT var jag helt klart nöjd över att gå i mål som first loser. Även om jag hade bra ben visste jag att bergsgeten Jimmy Bodin skulle bli för tuff i avslutningen, en stigning på åtta minuter. Jag tog mitt tempo och kunde besegra de andra som är med högt i sammandraget.
Sågmyrabanan (Övre Valsan-Rexbo-Sågmyra-Åhl Tällberg) är inte direkt min favorit på TCT. Som tjockisspurtare hade det räckt mer än tillräckligt med Hisvålabackarna, men mjölksyrapumpandet fortsätter i Sågmyra. Brantingen i Åhl Tällberg är ingen lek och trampandet blir inte mysigare av att det går vidare uppför på grusväg sista kilometerna.
För kanske första gången denna TCT-säsong hade jag bestämt mig för att köra taktiskt. Nu var det inte den sedvanliga planen med soloattacker och gå med i de flesta utbrytningarna, utan jag skulle faktiskt spara på krutet till avslutningen. De inledande två milen nöjde jag mig mest med att bevaka min position och endast gå med på offensiven om någon attack kändes riktigt farlig. I Hisvåla sprack det som alltid av när det brantade på och jag hamnade i ledargruppen tillsammans med ”Boddan”, Janne, Hedlund och Tomas. Vårt samarbete var inte hundraprocentigt och sedermera kunde ytterligare tre cyklister ansluta innan Sågmyra.
I Sågmyra var det så dags för kraftprovet, en av traktens längsta och tuffaste backar. Jag hade snackat med Jimmy Bodin inför loppet och naturligtvis förstod jag att det skulle vara lite av ett mission impossible att spöa honom på en så backig bana. Han klämmer väl ungefär 10% högre watt på fyraminuters och jag är 10% tyngre – inte så optimalt för vårt W/kg-förhållande… En liten överslagsberäkning kungjorde att jag förmodligen skulle behöva klämma 500W i första delen av backen för att hålla jämna steg. Oavsett hur mycket jag ville skulle det inte gå. Ville jag för mycket i målbacken skulle jag få lida mjölksyradöden och i slutändan bli utanför topp fem, toktrött och poänglös.
Med Jimmy som den självklara förhandsfavoriten satt vi andra och väntade på hans första drag. Vi behövde inte vänta så länge för redan in i Åhl Tällberg-klättringen kom attacken. Jag hade inga som helst planer på att (försöka) följa, utan förlitade mig mer på jämn fart och att vi andra möjligen skulle kunna knapra in luckan längre upp i backen. Tomas Carlsson – på sina monstertunga växlar – gnetade på starkt i spets och tog ikapp Jimmy Bodin. Ett aningen avstannande tempo följdes upp av en ny attack á la ”Boddan” och där kunde vi andra vinka hej då till segern. Jag övergick till att ha mitt fokus på Janne och Hedlund, två herrar som är med långt framme i TCT-totalen. När körningen blev passivare gick det att trampa bort den värsta syran och därefter bestämde jag mig för att testa de andra. På grusvägen gick jag på offensiven i ett försök att bli tvåa i ensamt majestät, men Mats Hedlund körde in den attacken. Där och då kunde jag ha börjat fega och inte göra ett skit förens med 150 meter kvar. Dock ville jag fortsätta gasa på och det blev ånyo en attack. I ögonvrån såg jag att det återigen var Hedlund som körde på starkt samtidigt som Janne och Tomas fick släppa lucka. Med endast ett par hundra meter kvar – och Hedlund hack i häl – fick jag slå av och försöka få fram honom inför spurten. Jag fick ett par sekunders välbehövlig återhämtning och kunde sedan dra igång spurten från hjul. Igångdraget var inte av bästa märke efter min senaste attack, men med en stor portion vilja kunde jag passera med 10-20 meter kvar.
Jag lyfter på hatten för Jimmy Bodin, som slaktade rekordet i målbacken med 25 sekunder. Personligen är jag också mycket nöjd med min egen insats. Jag persade med 10 sekunder uppför denna tortyrstigning och lyckades notera all time high för åttaminuterseffekt, 378W. Dessutom har jag aldrig blivit så bra som tvåa på Sågmyrabanan tidigare.
Senaste kommentarer