Kvällen bjöd på mer cykling än jag egentligen hade planerat. Två pass – i två olika sällskap. Först backintervaller på S1 ihop med mestadels VR-folk och sedan vidare till Sportsons premiärpass denna säsong. Lär somna ovaggad efter dessa pass…
Jag och Daniel Lindgren tjuvstartade lite med backintervaller innan resten hade kommit. Efter några uppvärmningsvarv blev det åka av. Eller i ärlighetens namn gick det sällan fort uppför Pollacksbacken, utan det var mer att ligga och lurpassa på varandra – ibland var det rena fikatempot. Ingen ville ligga först och vara den som drar igång attacken. Så höll det på och vi turades om att ställa av varandra. Som sista grej bestämde vi oss för att jag skulle ge ett ”uppdrag” (om man kan tala om uppdrag uppför) för att Daniel skulle kunna få en finfin tid. Det innebar i praktiken att jag öste på så hårt jag kunde sittande – med Daniel tajt på hjul – tills sista knixen då han fick spurta själv. Efter att ha kört mig stum som uppdragare fortsatte jag ansträngningen med att skrika på honom att spurta för fulla muggar. Har man slitit så vill man ju att slitet ska förvaltas – ungefär som att en fotbollsspelare som dribblar bort fyra spelare och sedan ger sin lagkamrat öppet mål vill att vederbörande ska sätta bollen i nät, annars är allt förgäves liksom=).
När resten av gänget anslöt fortsatte tortyren av påkarna. Kul att ha många att trissa med, det gör helt klart att man kan kräma ur lite extra och verkligen gå utanför bekvämlighetszonen. Ett antal av herrarna ska också köra Skandis GP om 1,5 vecka så var även bra att få en liten värdemätare gentemot de man ska battla med/mot. Efter dessa intervaller känns det solklart vem som är storfavorit inför GP:et och kräver bevakning…
…Hoppas att Johan bara körde så här snabbt för att han hade bråttom iväg efter passet, att han egentligen inte är så här monsterstark;).
Däckad efter backintervallerna…
Fortsatte vidare till Sportson med tron att det endast skulle bli lugnt rull. Benen var rätt slaktade efter backintervallerna så rull hade nog varit att föredra. Vi delade in oss i olika fartgrupper och hojade runt Skölstavarvet. Jag fick med mig Jacob och Erik. De två första varven var alldeles lagom, men sista varvet blev det hårdkörning. Får erkänna att det var mitt fel eftersom jag kläckte idén att det skulle slås KOM på Strava. Fick med mig Jacob och det var full gas från första början. Med facit i hand kan jag fråga mig till vilken nytta som man gick all-in på varvet. Slutade med att jag gick lottlös efter att Jacob ställt av mig på sista rakan – och plockat KOM:et. Det kändes inte helt bra kan jag säga! Men vänta bara Jacob, en vacker dag får du ett mejl, får väl anlita hjälpryttare om det är det som krävs för att ta rekordet;).
En aningen improviserad middag bestående av äggröra, broccoli och morötter. Och nej, jag kör inte någon lågkolhydratdiet, var bara det att jag märkte att det var slut på ris och potatis när jag skulle sätta igång matlagningen och att gå till ICA som ligger 300 meter bort är alldeles för jobbigt;).
Senaste kommentarer