Jag har fått många råd och kommentarer från olika håll sedan min totala väggning. En vän som följer mitt cyklande träffade mitt i prick när han sade: ”du väggar för ofta”. Först tänkte jag väl; vadå, jag bonkar inte särskilt ofta när det distansas. Visst har även jag fått erfara den (ö)kända ”hammaren” i år på något längre pass, men att vägga behöver egentligen inte vara något som fordrar pass på 15-20 mil. Det kan lika gärna vara det där mastiga tröskelpasset eller en trissig Dalacup, som ett långpass – med tillhörande kaffe- och morotskakepaus – som ger en form av väggning och bryter ned kroppen.
Nu när jag har tänkt på saken och checkat aktivitetsloggen inser jag hur orimligt mitt cykelupplägg har varit. Fine, det faktum att jag har varit orkeslös och stundtals dysfunktionell i 1,5 månad visar – med all tydlighet – att jag har kört alldeles för hårt. Dock tycker jag att det blir mer konkret att även kolla lite på träningstimmar, träningsfokus (läs intensitet) och antal tävlingsstarter sedan årsskiftet. Detta hade kanske varit ett klockrent upplägg – om jag hade hojat sedan barnsben och tävlat på Conti-nivå. Dock var det först 2012 som jag började med LVG-race och därmed har jag inte samma hårdhet i kroppen som de mer erfarna cyklisterna…
Med facit i hand hade jag hellre haft ännu större fokus på fikacykling, bara tävlat ibland och vägt lite mer så att jag hade kunnat må okej nu. Det enda jag kan göra nu, förutom att vila, vila och åter vila, är att lära av detta. Så här risig vill jag aldrig bli igen och jag hoppas att ni är förståndigare med er egen träningsplanering så att ni slipper samma elände.
Klok som en bok:-). Jag får nästan mardrömmar av att tänka på hur mycket jag själv tränade när jag satsade på simningen. Hittade en gammal träningsdagbok för en massa år sedan. Året innan jag slutade simmade jag 118 mil! Med tanke på att vi alltid hade en månads ”ledighet” från tyngre simträning, blir det ungefär 2 mil i veckan; plus tävlingar ovanpå det och typ 2 styrkepass förutom simningen. Inte konstigt att kroppen blir sliten i förtid, och inte konstigt att mina axlar knakar och strular sedan dess. Nej, lagom är bäst! Så länge man varierar träningen med olika former av aktivitet tror jag att risken för överansträngning /utbrändhet är lägre, men helt klart mår man bra av att vila ibland. Om du inte redan har gjort det – kolla upp boken ”4-timmarskroppen”, som sätter in det hela i ett helt nytt perspektiv och helt klart understryker vikten av vila för att kunna komma i sitt livs form.
Kämpa på – vila, ät och försök njuta av stunden:-)
Kramis
Jag är inte särskilt insatt i just simning, men låter som en grotesk träningsmängd det! När man börjar få förslitningsskador av simning, som anses vara så skonsamt mot kroppen, är det något som är fel. All typ av idrott på elitnivå är jäkligt tuff, det går inte att kalla det för friskvård längre när man tänjer så mycket på gränserna för vad kroppen pallar med… Variation i träningen är absolut en god idé, både för att rent fysiskt få olika typer av belastning och blir även roligare som utövare om man växlar mellan lite olika träningsformer. Tack för boktipset – och framförallt peppningen=). Kram