Idag stod långkörare på agendan, närmare bestämt tur och retur till Tällberg med lite nya kringelikrokar. 16 mil, uppskruvat tempo uppför och en himla massa skyltspurter sammanfattar passet väl. Den enda pulshöjare som återstår nu är kvällens drabbning mellan Chelsea och Manchester United, ska bli skönt att inta soffläge=)!
Shit, inga bars hemma, vad göra!? Lösning: nalla lördagsgodis av småsyskonen;)
Inte fick jag mig någon mjukstart i morse när jag skulle ta mig iväg till samlingen vid klubblokalen. Var ganska såsig med att inta frukost och få mitt morgonkaffe så ville sig inte bättre än att jag kom iväg hemifrån 10 minuter senare än planerat. Hade fått för mig att jag hade 20 km att avverka och med endast 35 min – och motvind – fick jag gneta på rejält per omgående. De kalla musklerna protesterade och flåset var verkligen inte med på noterna. Väl inåt stan visade det sig att jag visst skulle hinna i tid, jag hade endast 14 km, tur det!
Tror vi var ett tiotal cyklister vid samlingen, förvånansvärt många med tanke på att många i Borlänge CK göttar sig på läger nere i Italien. Mitt stresstrampade på morgonkvisten var inte dagens enda hårdare inslag. Att det skulle köras för nästan varje skylt tar jag på mig skulden för, efter att jag och Andreas Blomqvist hade oss en dust var det sedan fler som ville spurta. Både ”Blomman” och Björn utmanande mig rejält, kul och givande att behöva pressa sig till max på skyltspurterna. Det var roligt att se Andreas aktiv, det känns lovande inför Hammarö 3-dagars där det är vi två som ska representera Borlänge CK i seniorklass.
Selfie uppför brantingen i Tällberg
Uppåt trakterna av Leksand och Tällberg bjöds det på både ett och två motlut och att beskriva körningen som distanstempo är kanske inte helt sanningsenligt. Det var väl något som kan kallas för ”kalv-på-grönbete-tempo”. Menmen, vi bjöds i alla fall på oerhört vackra vyer kring Siljan och fikat i Leksand satt som en smäck. Ni som inte fikar på distanspasset går miste om sann livskvalité=)!
Livets svåra val…
Jodå, på 5h hinner man bli trött
Tyckte att jag höll ihop cyklingen genom hela passet, kände aldrig någon tendens till bonkning. Tror att grunden som lades på Mallorcalägret gör mycket nu på distanspassen! Den tröttheten som uppstod var muskulärt, mot de sista spurterna avtog klippet alltmer, inte så konstigt med tanke på allt sprättande…
Senaste kommentarer