Min framtid såg så utstakad ut. Ekonomexamen från Uppsala universitet, en av landets bästa utbildningar, och sommarjobb på en revisionsbyrå, det var ju givet att jag skulle göra karriär som ekonom. Så kom utbrändheten, en period som tvingade mig att lägga jobb och tävlande åt sidan under ett antal månader. Under återhämtningen växte sakteliga beslutet fram att det inte är siffror och kontorsarbete som jag vill ägna mig åt.
Tanken på att överge ekonomspåret var långtifrån ny. Under hela utbildningen, särskilt första läsåret, hade jag flera sömnlösa nätter när jag funderade allvarligt på att hoppa av. Det var inte det att jag vantrivdes med ekonomprogrammet, men det var inte heller något som jag brann för. Jag började snegla på alltifrån sjukgymnast till dietist – utan att våga följa hjärtat. Det slutade med att jag fullföljde pluggandet i tron att det skulle vara det bästa för mig, en bred utbildning och goda möjligheter att göra ”karriär” i framtiden.
När jag nu gått igenom mitt livs värsta prövning, att vara helt orkes- och glädjelös och inte ha en aning om hur lång tid tillfrisknandet skulle ta, har jag fått ta mig en ordentlig funderare på vad jag vill med livet. Vad vill jag ägna mig åt? Vad passar mig? Vad ger mig genuin lycka? Jag har bollat dessa tankar med den närmaste omgivningen och kollat runt bland utbildningar och jobb. Nu grubblar jag inte längre på vad jag vill, utan jag är säker på att det är idrottstränare som jag vill bli. Med en ekonomexamen i bagaget känns det lockande att starta eget i framtiden.
Tränarstudierna kommer jag inleda till hösten, fram till dess kommer jag fortsätta med mitt nuvarande jobb. Sedan i november arbetar jag som elevassistent på en skola i Borlänge, min spontanansökan om att hoppa in som lärarvikarie utmynnade i en heltidsanställning. Jag stortrivs i skolan och att komma igång med en riktig sysselsättning igen var det sista steget i att bli helt återställd. Att ha något att gå upp till på mornarna, känna att man gör nytta och jobba tätt med kollegor och elever gör mycket för välmåendet. Jag är nu ännu mer övertygad om att det är i nära kontakt med andra människor som jag vill arbeta, att coacha och stötta berikar mig verkligen. Dagarna ger mig mycket tillbaka, som att få spontankramar, göra high-five efter en Leksandsseger och snacka massa fotboll. Jag har helt enkelt kul och mår bra i skolan=).
ÅÅÅÅh! Låter härligt att du vet vad du vill! Var ska du plugga? Själv går jag ungefär i samma tankar. Jag är helnöjd med mitt jobb (quality & administrative manager på ett certifieringsbolag) och min utbildning (PhD i växtodlingslära), men jag skulle vilja jobba mer med människor… Få folk att hitta sig själva och må bra. Sneglar på universitetsutbildningar, utan att riktigt fastna för något. Överväger att utbilda mig inom alternativmedicin (kinesiolog med inriktning akupunktur, träning eller psykologi – eller alltihop, vilket tar typ 4 år av veckoslutskurser 1 ggr per månad och kostar massor)… Ingenting som går att leva på, men som deltidssyssla. Om jag nu kan hitta tiden att ”plugga” – med två småbarn är det tillräckligt svårt att hitta tid som det är.
Kramis
Det kommer bli studier i Falun, utbildningen där håller god klass och för mig betyder det mycket att bo kvar här uppe. När har jag mått dåligt har jag verkligen förstått betydelsen av att ha nära till nära och kära. Är en 3-årig utbildning. Om jag ska starta eget sedan hoppas jag det ska finnas möjlighet att jobba extra som idrottslärare innan jag har fått fart på verksamheten. Verkar vara ganska vanligt att sadla om helt efter att ha gått in i väggen, har pratat med flera och gemensamt för dem är att de valt just hälso- och friskvårdsbranschen. Spännande tankar, hoppas du hittar tid och ekonomi för att faktiskt läsa något som du har stort intresse för=)! Kram