Uppdateringarna har lyst med sin frånvaro sedan TCT-avslutningen så det är väl dags säga något. Jag lever, mår klart bättre än i somras och tränar på som en motionär. Skillnaden nu är att jag har ett ännu mer ostrukturerat upplägg och istället för lvg-cykling håller mig till löpning, gym och velodrom – helt utifrån vad jag för dagen råkar känna för.
De senaste veckorna blev det ändå viss struktur på tränandet, i och med att jag bestämde mig för att testa TCT-träningstävlingarna. Då vigdes torsdagarna åt att flåsa och snacka skit ihop med borlängecyklister. Det var inte direkt så att jag lade in 5h distans dagen innan… Jag bedriver faktiskt ingen distansträning alls nu. Avslutningsrejset gav visserligen drygt 3h, men annars brukar inte passen bli längre än 1-1,5h. Det har varit lyckat att nästan uteslutande satsa på kortpass. Fysiskt har risken för ihållande hjärtklappning efter träningen minskat och mentalt har det varit skönt att inte ägna halva dagen åt trampande.
Nu när landsvägssäsongen är över och med klart lägre ambitioner för 2015 blir träningen som den blir. Idag hade jag egentligen tänkt mig att pröva lite ny terräng med cyklocrossen, men den var inlåst – och jag saknade nycklar – så istället fick det bli att snöra på sig löpardojjorna och bege till Tunet. Skitsamma, just nu tycker jag löpning är rätt okej. Som löpare är jag allt annat än okej eftersom jag springer så sällan, men det är välgörande, både för kropp och knopp, att variera tränandet. Ger jag löpningen lite fler pass så ska nog träningsvärken lätta; i skrivande stund kommer värken nästan i samma veva som jag tänker tanken att springa;).
Löpning idag – med (rakade) cykelben och cykeldator
Förra veckans träning
Mån: gym helkropp, 45 min
Tis: löpning 5 km, snällt tempo
Ons: vila
Tors: vila
Fre: morgonträning velodromen, 90 min
Lör: vila
Sön: velodrom, 60 min
Ja, allt som allt inte ens fyra träningstimmar – hästlängder från den (över)belastning som jag utsatte mig för till och med mitten av juni då väggningen var ett faktum. Det här är en nivå som jag trivs med. Jag får min beskärda del av endorfinkickar – ruset efter ett pass kommer jag aldrig sluta älska – och framförallt har jag tid och ork över till ett vanligt liv och ”att vara människa”.
Vad det blir nästa pass kan jag inte avslöja – helt enkelt för att jag inte vet. Det får hjärta, väder och lust avgöra=).
Jag kör också lite sådär nu. Fick en stressreaktion efter min mans blödande magsår i början av september och reagerade lite aom du, med panikångest, hjärtklappning och andnöd av helt vardagliga situationer. För mig blir det 20 min yoga varje morgon och ytterligare 2-3 pass på 50-70 min (högintensiv styrketräning med många reps och basövningar) per vecka. Lagom för kropp och själ. Kram
Usch, stress påverkar verkligen en på många sätt. Hur är det med dig och din man nu då? Det är i alla fall skönt om man kan bedriva någon form av träning, ger en så härlig och harmonisk känsla efteråt och jag tycker att man känner sig 100% levande och närvarande under ett lagom hårt träningspass. Apropå yoga har jag fixat en app nu om meditation där man lyssna och få instruktioner för grundläggande övningar. Det var värt 15 kr tycker jag=). Kram