Efter gårdagens fiasko på trainern kände fröken att det behövdes något annat för att ”peppa” igång kroppen och knoppen. Solen sken ute och utomhus träning brukar göra fröken glad. Skridskoisarna i Uppsala trakten verkade dock inte vara något vidare efter den senaste veckans snö och regn, trist nog. Återstod då endast utomhuscykling. Något fröken provat EN gång tidigare i år med ett ganska dystert resultat. Frågan var om det var värt ett försök till. Men, skam den som ger sig efter en endaste gång.
Coachen tittade på fröken som hon var en idiot, när hon talade om sin plan. Men, han gick snällt ned i källaren och kollade att CC (frökens cross) mådde bra och han satte till och med på dubbdäck på framhjulet. Riktigt snällt får fröken lov att erkänna och en jäkla tur med tanke på hur väglaget visade sig vara.
Minus tre grader ute och vis av förra gångens iskubsrunda plockade fröken fram rejält med kläder. Och började sätta på sig… när hon var klar sa coachen glatt ”Du ser ut som en uppstoppad kanin.” Det är definitivt INTE en komplimang.
Kom iväg och började cykla på en oplogad cykelbana med 4 cm snö och motvind, inte alls kul. Det blev lite bättre när fröken kom ut på bilvägen. Där var det isigt och grusat. I början var fröken extremt försiktig, livrädd att halka omkull, men dubbdäcket på framhjulet var guld värt. Fick faktiskt inte ett enda släpp.
Hur gick då försök två kanske någon undrar? Ja, det gick långsamt och vinden var inte att leka med. CC bestämde sig för att växla lite på egen hand då och då, vilket inte uppskattades. Klädseln då? Jo, på överkroppen hade fröken för mycket kläder och blev rejält svettig. Benen höll sig varma men inte rumpan. Den var som en iskub vid hemkomsten. Om det blir ett försök tre…. Ja, det återstår att se.
Senaste kommentarer