Frökens startnummer och nya tröja

Har cyklat ett av Uppsala Bike Weekends lopp idag och det har fått fröken att komma ihåg det viktigaste med cykling – glädje!

Tänk att det är så lätt att cykling börjar handla om tider och prestationer, även för oss motionärer. När det egentligen bara handlar om glädjen att cykla.

Frökens startgrupp

Coachen tog hand om Fröjdan på 85 km och fröken tog hand om Bettan på 30 km, på Uppsala Bike Weekend. Och alla var glada och lyckliga när de kom i mål. Är inte det fantastiskt?

Det här är cykel… alla ska upp tillsammans…

Fröken var nöjd för hon fick introducera Bettan i cyklingsvärlden och känna att kroppen funkade. Bettan var nöjd för att hon gjorde något hon aldrig trott om sig själv.

Fröken vill också passa på att tacka mannen som kom fram och till fröken och tackade för draghjälpen som fröken fixade fram till depån. (Ja, fröken drog… hur galet är inte det…. men hon gjorde det med ett leende.) Det är härligt när man tackar varandra!

coachen och fröjden i backen

Coachen var glad över att få cykla och få sällskap och Fröjden var så nöjd över att hon fixade 85 km, även om coachens hand hjälpte henne sista biten i slottsbacken. Men, att hjälpa varandra borde vara naturligt för oss motionärer… eller hur?

Såg också under loppet så mycket hjälpsamhet… Allt det som gör cykling fantastiskt. Vilken dag!…… MEN finns ett litet men… varför fanns det inget kaffe i depån för oss som åkte 30 km. Hm…. som ni märker fröken har inte blivit totalt positiv. Lite av hennes normala gnäll finns kvar.