Fanns fler cyklister än fröken i vattnet i Vansbro – Silva
Vansbro! Låter nästan lite ödesmättat detta lilla ord! Det ska vara kallt i vattnet och fruktansvärt jobbigt motströms. Kan meddela att det jobbigaste var att gå till starten! Hur sjutton kan man lägga uthämtningen av chip och badmössa (inga nummerlappar här inte som på ett hederligt cykellopp) flera kilometer från starten? Va! Och sedan ska man gå hela den där vägen i brännande sol utan några depåer med vatten på vägen. Kom fram till starten genomsvettig och törstig! Skulle ALDRIG hända på ett cykellopp!
Fröken socialiserar lite innan start med två trevliga herrar
Sedan utbryter ett allmänt kaos när alla i startgruppen ska i vattnet samtidigt. Nu visar det sig att en del tror att de kan simma frisim! Vilket de kan i 10 simtaget för att sedan hålla på att få att livräddas… Så här fortsätter dessa människor! Galet!
Själv inleder fröken lugnt och metodiskt! Vill hitta rytmen i bröstsimmet och inte bli söndersparkad av galna simmare (det fanns gott om dem). Hittar snabbt en bra rytm och simmar på!
Hör efter en stund hur någon säger ”Nu har vi simmat 1250 meter”. Va! Det känns ju knappt som fröken börjat simma! Då kommer krampen i höger vad. Vad gör man när man får kramp? Stretchar! Hur gör man det i vatten? Ja, fröken kom på ett sätt och krampen försvann! Ingen orsak till panik för lite kramp!
Helt plötsligt är det dags att svänga upp motströms, vid det här laget har fröken passerat många blå och gröna badmössor (startade i grupperna före fröken). Hade hört från andra att nu skulle det bli jobbigt. Hade därför sparat på krafterna. Märker dock att det inte blir så mycket jobbigare, i alla fall inte nära kanten. Hittar dessutom en bra rygg att gå på (man är ju cyklist – gäller att ta rulle).
Har hittat en bra rygg att gå på….
Helt plötsligt är det 500 meter kvar och där sitter frökens privata hejarklack (föräldrarna). Skriker och vinkar till dem och de verkar knappt fatta att det är jag. Får sedan höra att coachen dykt upp någon minut senare och att mamma talat om att fröken simmat förbi! Coachen ifrågasätter då detta ”Hon kan inte redan ha kommit hit” lär han ha sagt. Var är förtroendet för frökens simkunskaper? Fy skäms coachen!
Fröken tar sig lätt i mål och är inte ens trött! Tackar en förvånad simmare för att han varit en bra rygg att gå på – han verkade inte fatta någonting. Tacka vet jag en cyklist den hade förstått min tacksamhet.
I mål
Vad sjutton var det här allt! Bröstsim i 3 km, 18 grader i vattnet och officiell tid 1:06:43 och inte trött. Chocken har inte släppt ännu. Kommer fortfarande ihåg hur jag stod och skakade av trötthet efter Girona Gran Fondo…. Man kanske skulle börja simma?!
Senaste kommentarer