Miss C redo för sommaren
Trött, tröttare, fröken är en bra beskrivning av den medelålders cykelfrökens känsla i kropp och själ, så här den allra sista skälvande dagen på terminen. Hjärnan har slutat fungera, tårarna ligger på lut (inga elaka kommentarer nu om den här bloggen – tack) och kroppen känns allt annat än pigg. Lägg till pollenallergi eller begynnande förkylning och ni förstår att läget är usch, fy och blä!
Trots detta miserabla tillstånd var det cykling med kollegan A inplanerat efter skolan idag – ett bra sätt att inleda sommarlovet hade jag tänkt i ett svagt ögonblick. Hade dessutom lovat A att ta hand om merparten av dragjobbet. Hon som precis lärt sig att dra – hur tänkte jag där? Fick henne att dra några sträckor på hemvägen.
Vad hände?
Vi gav oss iväg – trots kolsvarta moln – och vände! Det började regna!
Väntade ut regnet och gjorde ett nytt försök och nu gick det bra. Tog vägen över Pottåker – frökens svenska Mount Everest. Mosade på ganska bra men det kändes inget speciellt. Väl hemma när jag laddade ned rutten på Strava insåg jag att det varit speciellt, hade jag slagit mina tidigare tider i backeländet och avancerat på listan. Galet! Hur sjutton gick det till i det här tillståndet?
A putsar på CC
Väl hemma fick putsade A på CC och jag gav Miss C lite kärlek. Så nu är båda cyklarna redo för sommarlov…
Frågan är när fröken landat mentalt och är redo?
Senaste kommentarer