Ser fortfarande glad ut på denna bild.
Hur gick det här till? Coachens och fröken skulle ut på en ”lagom” fikarunda i blåsvädret och kommer hem med 101 km, det finns inget lagom med 101 km i frökens värld. Men, hur blev det så här? Förklaringarna är många:
- Viktigast är nog att coachen är galet bra på att dra i motvind. Och just idag lyckades fröken riktigt bra med att ligga på rätt ställe bakom coachen. Det är inte alltid hon lyckas så bra med det.
- Fröken fick bestämma farten i medvinden = coachen körde inte helt slut på fröken.
- Lagom varmt – fröken har ju himla svårt med riktigt hetta.
- Vid fikat – på Axel & Gren – efter 65 km fick fröken feeling och det var, tro det eller ej, hennes idé att satsa på tresiffrigt idag.
- Fröken ville ha ett Grand Fondo på Strava.
Coachen fotar en VIKTIG lada
Kan erkänna att den sista milen inte var kul – det gjorde ont lite här och där. Men, fröken är glad över årets andra tresiffriga runda. Kroppen höll, farten var över förväntan med frökenmått mätt (25,2 km/h) , pulsen funkade som det skulle och coachen och fröken blev INTE osams en endaste liten gång. Det sista hör inte till vanligheterna på långa rundor.
Bästa draghjälpen idag
Om fröken nu ska klaga på någon detalj – hon är ju ändå känd som pipfröken – var det väl att det ”bara” blev ett fikastopp. På tresiffriga rundor är det ju tillåtet med TVÅ stopp enligt coachen och det bör man utnyttja.
Senaste kommentarer