Lördagsmorgon = träning, och idag var det trainer. Coachen beordrade intervaller – han envisas ju med att det ska göra fröken stark. Hm! Vem tror på coachen?
Som vanligt var frökens puls knäpp i början av passet. Det är som om frökens puls inte riktigt fattar vad som händer de först 2-3 intervallerna. Den kanske hamnar i en mental chock? Sedan började den fungera igen och steg och sjönk när den skulle.
De sista fyra intervallerna var fröken uppe i över 170 i puls och toppade med 176. Ska ens 55-åriga cykelfröknar kunna ha så hög puls?? Men, tydligen överlever fröken mer än hon tror även om det stundtals kändes tvärtom när lungor och lår skrek och det sprutade svett.
Senaste kommentarer