Landade i Uppsala i tisdags kväll och kan konstatera att nu är fröken i verkligheten igen.
Hur sjutton kan man lägga en by högst upp på ett
berg när det lutar så här mycket…????
Känns lätt overkligt att den medelålders fröken cyklat:
- Uppför en backe med 9% lutning (det är INTE kul kan meddelas)
- Backar på flera km (här i verkligheten finns inte ens backar på en liten km)
- Massor av höjdmeter (även korta rundor slutade på 600- 700 höjdmeter)
- Evighetslånga slakmotor (avskyvärt….helst eftersom jag ibland trodde det var platt och undra hur dålig form jag egentligen hade)
- I drygt 65 km nedför (galet fort)
Och allt detta skedde i solsken och 25-30 grader. Här hemma är det 15 grader och regn. Men, träna behöver fröken för att må bra och kan man inte cykla får man damma av ettermyrans övningar – suck.
Det var länge sedan som styrkeprogrammet kördes. Fick bli hela programmet utom armhävningarna (ville inte utsätta armbågen för det). Däremot testade jag hantelpress över huvudet, i och för sig ”bara” med 4,5 kilo på varje hantel. Det var första gången för armbågen på evigheter och det funkade!
Kanske i den här nedförskörningen
i februari som jag fick golfarmbåge… Var
många serpentinkurvor
Vådligt tjat om denna armbåge kanske någon tänker nu…. armbågen hit och armbågen dit. Beror på att fröken har varit skadad i höger armbåge, så kallad golfarmbåge. Och nej det berodde inte på golf utan på för mycket bromsande nedför backarna i Spanien på sportlovet. Inte kul! Först nu börjar den bli ok igen.
Var det kul att styrketräna? Nja…. ganska är svaret. Vissa övningar gick lysande som hamstringscurl på boll (ettermyran du skulle varit stolt) men marklyften med 30 kilo på stången var det ett himla stånkande över. Medelålders fröknar är för klena för 30 kilo på stången….
Får troligen ont lite här och där i morgon.
Senaste kommentarer