Hur tänkte DU när du satte ihop det här teamet frågade Fröjden, i morse när det var samling hemma hos coachen och fröken innan, loppet, Shimano landsväg. Ja, hur tänkte fröken? Svaret är enkelt…. att alla inblandade skulle få en härlig dag i cykelsadeln och att medlemmarnas olika karaktär och cykelvana skulle berika alla.
Blev det som fröken tänkt sig? Ja, alla medlemmar var NÖJDA när de kom i mål. Samarbetet ute efter banan hade fungerat perfekt. A visade sig vara ett riktigt draglok och fick hjälp av P, coachen kunde fungera som personlig assistent åt Fröjden och lilla ettermyran pladdrade på och svor lite här och där. När de sedan kom in till Uppsala för att ta ”backen” fick var och en klara sig själv. P kom som en raket uppför backen! Fröken blev imponerade och jublade som en tok. Sedan kom coachen och då skrek fröken som en tok igen… Men den här gången var hon inte lika jublande glad – han tog ju inte i tillräckligt.
Först av tjejerna uppför backen var A som såg otroligt stark ut. Hela teamet är eniga om att hon MÅSTE börja tävla och få en lättare cykel – inte åka runt på svärfars gamla Stevens. Lilla ettermyran kämpade sig upp, givetvis hade hon en och annan åsikt om kramp och annat vid målgång. Men, något annat hade fröken inte räknat med. Sist men inte minst kom Fröjden – hon kämpade och klarade backen – helt själv utan assistenten!
Fröken är stolt över sitt team! Fasiken vad bra ni var…. och fröken själv var duktig på att skrika i backen.
Till slut – nästa år hoppas fröken på att få cykla själv. Och då vill hon ha godiset kvar i depån i Wenngarn. Men, se till att det finns kaffe där också (teamet var inte glada över kaffebristen). Maten uppe på borggården måste också åtgärdas…. rivna morötter, rödlök, skinka och fetaost räknas inte som ok efter ett lopp. Vad hände? Förra året var ju maten fantastisk…
Vilket väder vi fick, riktigt fint..
Kunde inte ha varit bättre!