Minus 15 grader ute = totalt galet! Men, man kan bli svettig ändå! Fast på trainern inne.

Tänkte köra det tre mil pass som fröken kört tidigare några gånger. På coachens trainer kan man ha en ”utmanare”. Fröken valde att utmana sig själv, dvs en av frökens tidigare ”körningar/tider” på passet fick vara utmanaren. För att inte behöva ta i så att det var ”illamående-varning” valdes inte frökens bästa tid som utmanare. Har ju inte trampat speciellt mycket över jul och nyår och innan dess i princip inget alls sedan början av november.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fröken är knäpp… det ser man direkt.

Kom igång bra! Tog sekund på sekund på mig själv. Härlig känsla! Tänkte att 30 sekunder på 3 mil är ju bra, men det nådde fröken efter en tredjedel av passet. Det är då valmöjligheten uppstår! Fröken kan antingen trampa så att hon behåller 30 sekunders avståndet eller så kan hon försöka plocka MER. En klok och förnuftig person hade valt det första alternativet. Fröken däremot tänker att det vore coolt att ta en hel minut på sig själv. De där små elaka hornen växer alltså ut.

När sedan en minut är fixad då borde fröken rimligen ge sig. Men, nu blir hornen större… Det hela slutar med att fröken slår sig själv med 1,50. Det är dessutom 8 sekunder bättre än den bästa körningen fröken gjort på detta pass.

Slutsats! Fröken ska ALDRIG köra mot sig själv på trainern. Det gör ”bara” ont!