Ser relativt nöjd ut
När man tittade ut genom fönstret i morse såg det fantastiskt ut. Blå himmel och sol, kan det vara bättre? Fröken tyckte att en cykelrunda verkade vara en perfekt aktivitet i det vackra vädret. Det tyckte INTE coachen, han hade nämligen tittat på termometern (+1 grad), han hade också observerat att det blåste.
Calle klagade inte på kylan
Fröken insåg att sannolikheten att lyckas övertala coachen att följa med var lika med = 0%. Han cyklar helt enkelt INTE när det är kallt.
Det fanns det bara en sak att göra, ge sig ut själv. På med en massa kläder och ut i kylan – ingen tvekan, fröken är en tuffing. Hm, ingen som läser frökens blogg tror på det där att fröken är en tuffing. Men, just idag var hon tuffare än coachen.
Inte kul
I början hade fröken medvind och solen från sidan och det kändes riktigt behagligt, trots snö och is på sina ställen i dikena. Sedan blev det inte lika behagligt, fröken vände upp i motvinden och fick isvinden rakt i ansiktet.
Isvinden gjorde att fröken förutom att bli isande kall också fick rinnande ögon och näsa. Fröken måste ha sett ut som om hon grät, tårarna bara rullade nedför kinderna och snoret rann. Ingen hade velat komma nära fröken under den delen av rundan, nu i coronatider. Det var kanske tur – trots allt – att fröken cyklade solo. För hon var en sanitär olägenhet – utan tvekan.
Senaste kommentarer