Vackert i spåret
Den senaste veckan har det kommit ner massor av vitt från himlen här i Uppsala. Vilket har förstört alla skridskoisar men skidspåren har helt plötsligt börjat ploppa upp lite här och där.
Cykelfröken – som lider av akut ljusbrist – bestämde sig för att idag, när det är onsdag och allt, skulle hon passa på att vara ute i dagsljus. Det ”bästa” (läs enda) alternativet var skidåkning. Ner i källaren efter skidorna, på med alla grejer och så ut till Börje där frökens favoritspår finns.
Om vi börjar med det positiva – trillade inte en endaste gång och det var otroligt vackert i skogen. Sedan var det slut på det positiva. På den negativa sidan kan man nämna:
- Tempo som en snigel (men fröken åkte om två damer i 70 års åldern…)
- Backteknik som var bedrövlig uppför
- Dubbelstaka och skjuta ifrån – såg troligen ut som en skadeskjuten kråka när jag gjorde det
- Det där med lätt och elegant kan man glömma ….
Varken snygg eller snabb – varför ser jag då så glad ut?
Kort och gott fröken var varken snabb eller snygg och trots det är risken för träningsvärk i morgon överhängande efter en mil i spåret.
Senaste kommentarer