Blev en eftermiddagsrunda för fröken och coachen. Vi gav oss i väg i rak motvind. Coachen först och fröken på hjul, gick klart bättre än i förrgår. Fröken verkar börja komma ihåg hur man håller hjul – kanske är det så att en gång en wheel sucker alltid en wheel sucker.
Framme vid målet – Alcossebre – var alla bord upptagna på uteserveringarna längs med havet. Det är då fröken är dum nog att säga ja när coachen föreslår att vi ska cykla 25 km till och sedan stanna och fika.
Coachen inleder återfärden med en lååååång slakmota och sedan blir det en härlig nedförskörning med vinden i ryggen. Nedförskörningen var rena rama propagandan för cykling – fantastiskt.
Det är sedan fröken får en nära döden upplevelse när vi vänder in mot landet och får rak motvind igen. Fröken märker hur hon inte ser hål i marken, grus och annat och sniglar sig fram bakom coachen som försvinner i fjärran. Får till slut hojta till coachen som genast inser läget och slänger över sin vattenflaska med energidryck till fröken och säger DRICK! Vet inte om det var coachens energidryck eller att vi fick bättre vind som gjorde att fröken överlevde till fikat.
Nu har fröken på fyra rehabrundor i Spanien cyklat mer än på evigheter…. Nu ska rehaben fortsätta hemma och sedan är fröken förhoppningsvis redo för cykelåret 2019.
Förresten någon som ser något ovanligt på dagens bilder?
Senaste kommentarer