Eftermiddagsrunda med Fröjden var inplanerad. Solen sken och vinden var som vinden är i Uppland (opålitlig), det fanns alltså inget som kunde stoppa oss.
Fröjd håller farten
Fröken guidade säkert och stabilt ut ur staden. Väl ute var det dags för Fröjden att ta täten. Fröken är van vid coachens stabila och fartsäkra rygg det här var liiiiiiite annorlunda.
Fröjd drog iväg som en tok på den tyngsta växeln hon hade, fröken pinnade på som en tok där bakom på lilla klingan. När det gått någon kilometer och det kom en backe sjönk farten rejält en stund för att sedan höjas REJÄLT igen. Det blev som intervallträning för fröken när Fröjden drog. Fröken AVSKYR intervallträning.
Strålande humör
Fröken blev tvungen att styra upp farten då och då genom att gå fram och dra själv – ve och fasa! Det var ju Fröjdens arbetsuppgift. Sedan fick fröken energidipp efter fyra mil. Det straffade sig att inte ha ätit riktig lunch. Och Fröjden hade ingen föda till fröken. Det brukar coachen ha även om det är läskig gel.
Frågan är nu är det verkligen en fröjd att cykla med Fröjden? Ja, ni har ju läst ovan. Men, för rättvisans skull måste väl fröken erkänna att Fröjden var på ett strålande humör hela tiden till och med när hon lyckade tappa kedjan vid en växling. Så … trots allt var det en fröjd.
Senaste kommentarer