Benen kommer ihåg hur man gör….

Har saknat att svettas och få höjd puls (berätta det inte för coachen), rörlighetsövningarna är inte direkt svettframkallande utan mer irriterande. Frågade därför sjukgymnasten vad hon tyckte om motionscykel…. Jo, det var helt OK så länge fröken når fram till styret och inte belastar armen.

Inte lätt att klä på sig med en arm som kommer hit men inte längre

 

 

 

 

Det betyder i frökens värld en lätt beröring av styret med vänsterhanden.

 

Efter att ha fått det hela godkänt av sjukgymnasten var det bara att ta och genomföra ett pass. Första problemet blev att få på sig sport-bh:n. Frökens favoriter som dras över huvudet var bara att glömma – omöjliga att trassla sig i med en krokig och öm armbåge. Turligt nog hade fröken en som knäpps i ryggen men den är tight och frökens ena arm är lite klen och inte fullt funktionsduglig. Säg så här att det gick åt en och annan svordom innan bh:n var på plats. Sedan gällde det att hitta en träningströja som var lätt att dra på. Det visade sig vara ett mindre och mer lättlöst problem än bh:n.

En svettig men glad fröken.

Ner till gymmet i föreningen och där var inte en kotte. Bara för fröken att sätta sig på cykeln och trampa, nådde precis fram till styret. Kan konstatera att benen fortfarande vet hur man trampar, pulsen sjunker relativt snabbt fortfarande efter en pulshöjning och konditionen inte är vad den varit  (läs – frökens kondition är USEL). Men, fröken fick svettas och flåsa…. Och var – tro det eller ej… gladare när hon gick hem än när hon gick dit.