Dagens inhyrda dragare… Fredsson – Team Cykelfrökens ”hangaround”

Först av allt – NEJ det är inte kul att cykla 167 km. Helst inte när man har två draglok i form av coachen och för dagen inhyrd (av coachen) Fredsson. Ingen av dessa herrar verkar förstå att det är lååååångt och jobbigt för en medelålders cykelfröken att trampa i det tempot så långt. Lägg till att kollegan R verkade ha fått någon knäpp och var hur pigg som helst och skulle pladdra hela tiden om hur underbart roligt det var att cykla.

Jo – Ettermyran var mest normal… Bilden ljuger

Den enda normala i Team Cykelfröken, utom fröken  var lilla Ettermyran. Vi låg där bakom och enades om att 85 km är en mycket trevlig distans.

Den värsta biten för fröken, förutom alla backar, var den oljegrusasfalterade vägen fram till Järlåsa. Fy, fasiken vad det vibrerade. Frökens fötter domnade bort, benen domnade … Ja, allt som kunde domna domnade bort. Då var det INTE kul. Depån i Järlåsa var gudasänd! Bullarna där var super goda!

Sedan kom det något som Fröken gillar – plattmos! Finns det någon behagligare som cyklist? På tok för lite plattmos….

Vill härmed dementera att Uppland är platt. Fick ihop 1000 höjdmeter på dagens runda. Och vem sjutton har kommit på att målgången ska vara uppe vid slottet? Grinade nästan i backen upp. Coachen gjorde en god gärning (en av få idag) i backen och la en hand i frökens rygg.

Äntligen………

För den som gillar siffor så hade vi total tid på 6:42 inklusive depåstopp. Rullsnitt blev 27,2 km/h (Fredssons och Coachens fel/förtjänst) så cykeltiden slutade på 6:10.

Nästa vecka börjar backträningen inför Girona Grand Fondo. Hur fasiken ska det gå…. Fröken var sist i varenda backe. Och när ska fröken få vila?

Måste avsluta med att TACKA Team Cykelfröken och Fredsson (vår ”hangaround”) för att ni stod ut med frökens pip och gnäll och evinnerliga tappande i varenda backe.