Coachen la sig i dagens trainerpass och tyckte Fröken skulle köra samma pass som förra söndagen – då hon slog sig själv rejält. Men, idag var det förra veckans tid som var utmaningen. Förra veckan trodde Fröken att hon gett i princip allt – så uppdraget kändes omöjligt. Men, säger coachen att Fröken ska utmanas är det bara att lägga in förra veckans tid som medcyklist och köra.
Kan konstatera att det är något FEL på Frökens hjärna.
Nu vågar Fröken aldrig mer köra det här passet.
Gick ut hårt, tänkte att det fanns någon sekund att plocka på platten i början. Det visade sig vara möjligt att plocka nästan 40 sekunder fram till första stigningen. En normal människa skulle förmodligen vara nöjd med detta men inte Fröken. Hade ett svagt minne av att första delen av stigningen inte gick 100% förra gången, vilket väckte tanken att kanske några sekunder till kunde plockas. Genom att plåga sig själv, maximalt, plockades 30 sekunder i partiet med stigningar. Behöver Fröken upplysa om hur hög hennes puls var och hur jobbigt det var – just då var det kräkvarning på trainern.
Försöker le – går sådär
Nu då …. nu ska det väl ändå räcka till och med för Fröken. Men, icke sa Nicke…. När det planade ut och pulsen började sjunka lite tog Fröken i lite extra och kom i mål 1:32 snabbare än i förra söndagen. När coachen frågade hur mycket bättre Fröken kört kunde hon först inte svara för hon var så flåsig – är det verkligen nyttigt för en kvinna som blivit ett helt år äldre den här veckan? Och är inte detta ett bevis på att Fröken ha något fel på hjärnan?
Senaste kommentarer