Fröken på Skålhammarsvägen
Coachen drog ut fröken på nya vägar idag. Väldigt backiga nya vägar! Fick bland annat för första gången någonsin åka den ”beryktade” Skålhamravägen. Det var upp och ned och kurvigt. En och annan svordom slank över frökens läppar men tog mig konstigt nog in på topp 10 listan på Strava (nummer fem närmare bestämt). Trots syra känningar.
Efter Skålhamravägen var fikabehovet STORT. Men, nya vägar innebär tydligen alltid problem att hitta fikaställen. Vi hittade inget! Till slut var nöden så stor att vi svängde in till en golfklubb. Har sällan känt mig så fel! Golfarna tittade på oss och våra cyklar som om vi var något katten släpat in.
Smygfotade golfare
Som icke golfare kan fröken konstatera att vagnarna som golfarna drar sin klubbor på verkar vara viktiga statussymboler. Det var olika storlekar, design och en del verkade nästan ha som en dator på sin vagn, är det så? Antalet golfare som bar sin väska över axeln var verkligen i minoritet. Nej, stor vagn skulle det vara! Och givetvis shorts och pikétröja.
Trots fikan fick fröken inte tillbaka kraften i benen, kanske var det golfchocken? Så vi började leta oss tillbaka till bilen som stod parkerad vid Rosersberg. Kan konstatera att cykelbanor INTE är bra när man kommer utifrån och inte hittar:
- De tog slut helt plötsligt.
- Blev till grus.
- Folk gick över hela cykelbanan.
- Cyklister på standardcyklar vinglade omkring med musik i öronen.
- Och de ledde oss inte rätt.
Coachen har numera en ny egen åsikt ”Våga vägra cykelbana.”
Senaste kommentarer