Som en vanlig människa…
Efter gårdagens trainerpass gick fröken och coachen ut på staden som ”vanliga” människor, för att julshoppa. När vi ansåg oss vara klara var det dags att fylla på vätskebalansen. När vi sitter där med varsitt glas säger en okänd kvinna: ”Ni är cykelfolk eller hur?” i nästa andetag kommer det ”Men, du ska ju ha flätor…”. Är det så att frökens flätor är kända? Hm…. fröken började genast fundera….
Frökens ena fläta… Mer känd än fröken?
Vi fick en trevlig pratstund med kvinnan och hennes man tack vare att de tog kontakt, kul. Mannen visade sig ha räddat fröken i motvind en gång. En riktig hjälte med andra ord. Alla som tar motvind åt fröken är BRA, utom coachen för det är helt enkelt hans plikt.
Start för dagens pass
Något annat som var BRA var frökens trainerpass idag. Slog min egen tid på passet (cirka 20 km) med drygt en minut. Inte illa, fast det kändes som om hjärtat skulle hoppa ur bröstkorgen på slutet. Men, orkade hålla i! Det var välbehövligt efter tisdagens grispass. Finns kanske lite hopp!
Senaste kommentarer