Inget fin och skön onsdagsfikarunda i dag. Nej rättning och betygsångest!
Foto: coachen
Efter världens regnskur och en del åska här i Uppsala, sken det upp på kvällen och blev fantastiskt vackert väder. Efter överläggning med coachen blev det pulsintervaller runt Skölsta för mig. Ett riktigt slit! Som borde jaga betygsångesten på flykten.
Coachen åkte BIL ut och övervakade mig med kameran i högsta hugg. Tror han inte att det går att lita på fröken? Eller ville han ”bara” leka med kameran?
Foto: coachen
Foto: coachen
Redan på första varvet möter jag en manlig cyklist, vi kikar lite på varandra och kör på. När vi mötts för tredje gången hojtar han lite uppmuntrande till mig ”Det ser ut att gå bra!”. När jag på varv nummer fem mår lite illa, får jag också lite uppmuntrande tillrop.
När varv nummer sex är avklarat och vi möts, undrar han hur många varv jag tänker köra! Jag hojtar att jag är klar. Då vänder han och cyklar ikapp mig.
Han en ängel och låter mig ligga på rulle, över fälten i motvinden, in till stan igen. Han tänker kanske att medelålders fröknar behöver all hjälp de kan få. Jag väljer dock att tolka det som att det finns gentlemän där ute!
Betygsångesten? Ja, den låter sig inte luras av lite pulsintervaller.
Senaste kommentarer