På dagens runda med S och coachen mötte vi många cyklister som hejade. Kom då fram till att det verkar finnas fyra varianter att heja på när man sitter på en cykelsadel:
Coachen drar snällt
- En nick med huvudet
- Några få fingrar på vänsterhanden höjs samtidigt som greppet om styret hålls kvar.
- Vänsterhanden vinklas upp från styret men handloven ligger kvar mot styret.
- Vänsterhanden höjs från styret och en riktig vinkning sker.
Fröken inser att hon använder fler varianter, beroende på hur trött hon är och hur vägen ser ut. I en tuff uppförsbacke blir det oftast bara en nick. Hur gör du? Coachen och S hade åtskilliga teorier kring hejandet. De hävdade exempelvis att nybörjare vinkar mer än proffs. Men, det får stå för dem.
Frökens kloss gav upp efter fikat och här hjälps S och coachen åt att försöka lösa problemet.
Rundan gick först till Linnes kammare där vi fikade gott. Det visade sig vara tur att fröken tog två kakor. För när vi lämnat av S säger coachen med vänlig röst: ”Ska vi ta en liten extra sväng?”
Fröken som var hyfsat utvilad eftersom coachen kört snällt så länge S var med sa JA. Men, hon glömde att fråga vad ”lite längre” innebar. I stället för att komma hem med cirka 6,5 mil kom vi hem med 10 mil. Hm…. fröken vill bestämt hävda att det inte är lite längre det är MYCKET längre. Lägg till att coachen slutade köra så snällt som han gjort när S var med och ni inser att fröken kom hem genomsvettig och trött.
Senaste kommentarer