I morse meddelade coachen ”glatt”att han planerat dagens runda. Anade oråd men gav med mig. Är en på tok för snäll fröken.
Trampar på….
Vi kom ut i den strålande solen och coachen tog täten – som vanligt. Första stigningen var bekant men sedan kom dagens utmaning! Stigningen från Cabarnes upp till Sierra Engarceran. Det var MOTVIND och uppför (och här talar vi uppför…. inga uppländska små backar). Efter en bit meddelar coachen glatt att här gav Putte upp (det är coachens son som är ung och vältränad). När jag mumlade att jag förstod Putte och gärna skulle göra det samma, log coachen och cyklade vidare…..Hallå jag är nästan dubbelt så gammal och fröken….
Uppför…
Motvinden var vidrig, berget högt och läskigt och det kändes som om det aaaaaldrig skulle ta slut.
Men, tro det eller ej till slut var vi framme vid den lilla byn och fick en välförtjänt fika. Fy fasiken vad jobbigt det var! Kan meddela att coachen inte stod speciellt högt i kurs! Motvind och uppför…. Inte något för fröknar.
Efter byn var det en stigning till innan vi fick vända nedåt! Vinden och fartvinden (jo jag bromsade inte hela tiden utan kom upp i imponerande 58 km/h) gjorde att utförskörningen blev en kylig historia.
Evo får en välförtjänt paus
under ett mandelträd
Fanns en förmildrande omständighet på dagens runda….Alla blommande mandelträd! Så vackert!
Kan dock konstatera att jag knappast kan åka långa sträckan på skandisloppet. Tar man 4 tim och 40 minuter på sig att cykla 88 km så….. är den korta på tre mil troligen bäst.
Senaste kommentarer