Tillbaka i ”blue sky country” som coachen kallar Spanien. En del tror att det är semester att åka hit. Inget kan vara mer FEL. Det är bara slit och plåga!
Idag var målet med cyklingen att värma upp frökens ben, testa värmen och få till höjdmeter. Nog blev det höjdmeter, drygt 900 på 57 km. Det är MYCKET!!
Först rullade vi till Benicassim och besökte Rodamón (världens trevligaste cykelbutik) som bytte kassett åt fröken. Fick två lättare växlar. Sedan var det dags för Desierto, 7 km uppför. Där kommer för övrigt en etapp av Vueltan gå vilket gör att det är ny fin asfalt och fina skyltar som talar om hur många procent snittlutning nästa km har. Inte så uppmuntrande när det står 7,8%, 7,2%, 6,8% osv… Hela vägen upp. Det är INTE uppmuntrande!
Det var varmt på berget. Frökens hjärna kokade, pulsen skenade och hon har aldrig känt sig som en så dålig cyklist. Fick till slut kliva av och stå och må illa en stund. Behöver jag tala om att coachen tittade på mig som om jag var en utomjording.
Cyklade en bit till och sedan blev tydligen frökens lår en för stor frestelse för en geting eller något liknade. Bettet var inte att leka med. Fröken skrek och coachen tittade åter igen på fröken som om hon var från mars eller kanske venus.
Det blev en välbehövlig vila hos Brunos (trevlig restaurang högt upp på berget) där den snälla fransyskan fixade fram lite salva till frökens bett. Och när vi sitter där hör fröken sig själv säga: ”Vi åker ner bakvägen och sedan upp igen. Jag behöver det efter den usla cyklingen uppför.”
Sagt och gjort, ned och sedan upp bakvägen. Fröken skickade iväg coachen och bestämde sig för att nu var det bara att trampa. När det var som allra jobbigast dyker en MTB cyklist upp som en hägring i hettan. Fröken tar in meter efter meter, pulsen är nu upp i över 175, kroppen skriker sluta. Huvudet säger ”inte kan du väl släppa iväg en MTB cyklist”. Kommer om och inser att nu måste fröken fortsätta att trampa och få en rejäl lucka till MTB cyklisten. För hur pinsamt skulle det inte vara om han åker om fröken. Det är nu pulsen passerar 180. Varför gör jag så här mot mig själv?
Mår illa innan jag är uppe och äntligen få njuta av nedfarten.
Det galna är att fröken fick 15 PB (personbästa) på Strava idag! Med kokande huvud, skenande puls och kräkkänslor. Vad fasiken hände? Fröken har aldrig varit uslare i sitt huvud än idag.
Senaste kommentarer