Lottdragning idag för Treparriscos – det spanska, eländiga loppet i Pyrenéerna. Fröken VANN – usch och fy.
Nu krävs det bara att startavgiften betalas och att fröken fixar ett läkarintyg så kan hon cykla loppet. Ja, det är oroväckande att de kräver läkarintyg. Men, om man tittar på banprofilen är det inte så konstigt.
Fröken har, sedan hon fått reda på att hon vann, hunnit:
- Kolla förra årets sämsta tider… 5:56 var den långsammaste. Har frågat coachen och han hävdar att snabbare än så borde fröken vara. OM hon inte ställer sig och grinar i någon av de värsta backarna. Målet bör vara att inte bli sist eller?
- Kollat in höjdprofilen på banan. Det är två grymma stigningar, varav den en slutar på över 1400 meter (kan medelålders fröknar ens andas på den höjden?)
- Kikat på kartan och sett att det är vad coachen brukar kalla en fin runda – ha ha….
Kan inte börja träna idag på det fysiska (fortfarande sjuk) men borde börja träna på det mentala. Hur gör man det?
Ska fröken gå och säga till sig själv: ”Jag kan cykla uppför! Jag är inte rädd! Jag är inte långsammast! Det är kul med berg!” Nej, det kommer inte att funka. Fröken låter INTE trovärdig. Så hur sjutton ska detta gå?
Senaste kommentarer