Bästa Calle – fick ÄNTLIGEN komma ut
Äntligen! Äntligen! Äntligen! Var det dags att få ta fram Calle. Fröken började redan igår kväll med att ladda batteriet på Calle, putsade honom lite extra och pumpade däcken. Så i morse var han klar!
Cykelflätorna på plats
Solen sken, nästan vindstilla och varmt kan det vara bättre cykelväder? Nej, det kan det inte är frökens slutsats. Det fanns bara ett problem med det fina vädret visade det sig…. Fröken hade liiiiite svårt att hålla sig från att trampa för länge.
Naprapaten tyckte att första passet på cykel skulle vara max 20 minuter... Vet ni hur lite det är att cykla 20 minuter när man som fröken längtat i över två månader på att få sitta på racern? Det är GALET lite! Hur det gick att hålla tiden? Ja, fröken kom hem med 28 minuter det vill säga 8 minuter för mycket eller i procent – 40%. Tror inte att fröken ska berätta detta för sin naprapat.
Så härligt
I övrigt skötte sig fröken, hon trampade på lätta växlar och försökte inte ta några stravarekord. Fast det sist nämnda hade varit omöjligt med tanke på frökens brist på kondition. Kondition är färskvara! Pust och flås!
När ska fröken få cykelfika?
Nu håller fröken alla tummar och tår för att inte få ont i morgon för i så fall får hon trampa igen på fredag. Och blir det så infinner sig frågan: Finns det specialregler för fika när man rehabcyklar? Coachens vanliga fikaregel som säger att minst sex mil krävs för fika, funkar inte vid rehabcykling för då kommer det att ta flera månader innan fröken får en cykelfika! Ve och fasa!
Senaste kommentarer