Ni som följt mina bloggar, eller råkat cykla med coachen själva, vet att han ibland säger att rundan ska bli 6 mil och så blir den 8 mil i stället…. Det har hänt mer än en gång! Faktiskt är han något av expert på detta! Och fröken tycker att det är mycket irriterande!
Därför kan man tro att dagens rubrik beror på coachen! En fullt logisk tanke. Men, rätt ska vara rätt, och för en gångs skull är han oskyldig. Jag vet det låter otroligt – coachen och oskyldig i samma mening.
Livet har varit lite besvärligt och stressigt för fröken ett tag. Då kommer ångesten som ett paket på posten! Fröken får då rensa almenackan från alla extra aktiviteter den närmaste tiden och försöka stressa ned (var kanske onödigt att rätta fyra provhögar i helgen). Kvar blir två saker skolan och träningen!
All form av träning är kanon när man mår psykiskt dåligt, men Miss C är den bästa boten mot ångest. Bättre än allt annat!
Vid tolv-tiden meddelade fröken coachen att hon skulle ut och rulla mycket långsamt i max 3 mil. Syftet var att rensa hjärnan och testa om förkylningen var helt ute ur kroppen. Coachen blev INTE erbjuden att följa med. Bara fröken och Miss C, ett oslagbart team.
Kom ut i ett fantastiskt septemberväder, fick häng på en bil förbi gamla Uppsala och sedan var det som om benen glömde det där med ”mycket långsamt”. De levde sitt eget liv. Miss C verkade lycklig över att äntligen vara ute och rulla igen, hon höll emot när fröken tänkte svänga hemåt. Ja, det är sant… min cykel har egen vilja.
Det hela slutade med 48 km (dvs 60% längre än tänkt) och 26,5 km/h i snitt vilket INTE är långsamt i frökenvärlden. Och – JA – fröken mådde mycket bättre när hon kom hem än när hon åkte ut. Miss C gjorde det igen – bidrog till frökens hälsa.
Problemet blir nu att coachen kanske tror att det är ok även för honom att förlänga rundor! MEN, det är det INTE.
Senaste kommentarer