Krokig och mysig väg
Åter igen en helt fantastisk försommardag! Som gjord för cykling. Coachen är fortfarande i Italien så det fick bli fröken och Miss C.
Älskar all statistik som min Garmin kan ge mig vi Garmin connect och Strava
Men, HALLÅ kanske någon tänker nu. Har inte fröken några cykelkompisar?
Jo, det finns några få som jag ”vågar” cykla med när de frågar om jag vill hänga med. Men, de är inte många…..
Fröken är nämligen rädd för att vara till besvär. Ni vet den där som hela klungan får vänta på, den som tappar mest i uppförsbackarna och så vidare.
Det här brukar jag kalla min ”skolgympa ångest”. Fröken har ALDRIG varit bra på idrottsliga aktiviteter och har NOLL självförtroende när det gäller något fysiskt. Så är inte coachen hemma cyklar jag själv! Trots att jag kan alla regler för att cykla i grupp – vill ju inte sabotera någon annans träning.
Plåga mig själv lite ibland – skönt!
Ensam cykling är på många sätt och vis super bra (utom om man ska ha trevligt fikasällskap). Det är många gånger bättre att cykla själv än att gå på dyr terapi. De dumma kossorna som tittar på mig som om jag vore galen, alla vackra blommor, små krokiga vägar …. får hjärnan att tömmas på allt jobbigt. Lägg till känslan av att faktiskt ORKA cykla, som idag, sex mil själv i hyfsat tempo (t 26,5 km/h). Det är bra för själen.
Fanns dock ett stort irritationsmoment idag – traktorn! Som cyklist gillar jag traktorer som håller en bra fart och som jag kan ligga bakom. Men, dagens traktor hade en annan taktik. Den kom ikapp mig och sedan låg den bakom mig och puttrade i 28 km/h i flera km, trots att det fanns GOTT om utrymme att köra om. Först när vi kommer till en backe, tar den fart och kör om så snabbt att jag inte hinner få häng! Snacka om osolidariskt! Och var kom farten helt plötsligt ifrån?
Senaste kommentarer