Har hört, från föräldrar till tonåringar att de är oroliga för att deras barn ”bara” spelar dataspel och inte rör på sig. Fröken som numera ägnar sig åt ett on-line dataspel kan intyga att det är hur jobbigt som helst. Svetten rinner och pulsen skenar. Inget ”bara” med det inte.
Fast det kan bero på att fröken måste trampa på en trainer för att få vara med! Men, i övrigt liknar Zwift vilket dataspel som helst på en mängd punkter:
- Det går att chatta med andra cyklister – något fröken inte lyckats med ännu.
- Som deltagare kan du cykla med andra och även tävla mot dem.
- Givetvis kan man få belöningar om cyklar på ”bra”. På dagens runda fick fröken möjlighet till nya hjul.
- Det är lätt att bli besatt…. osv

Cyklade i snyggast cykelstrumporna från favoritstället i Castellon – La bicicleta cafe
I de flesta spel finns det irritationsmoment, även i Zwift. Frökens största irritationsmoment är, just nu, tiderna, som en del cyklister har på olika ”segment”. I vissa fall är de helt orimliga. Det kan helt enkelt inte vara möjligt att så många kan cykla så extremt fort, eller?
Försöker trösta mig med att en del cyklister förmodligen har en trainer som inte ger korrekt motstånd. Det andra alternativet är nämligen så hemskt att fröken knappt törs skriva det…. FRÖKEN ÄR USEL. Usch!
Slutligen ett råd till alla oroliga tonårsföräldrar. Köp en trainer till era ungdomar och låt dem bara ”spela” Zwift och problemet med att de inte rör på sig är löst.
Zwift är en trainer. Bkool är en annan som dessutom har filmer (beroende på abonnemang) från riktiga banor som användare laddar upp. Tillsammans med positionsdata i tre dimensioner, vilka hanteras av trailern. Motlut = mer motstånd. Lika jobbigt, men mer inspirerande tycker jag.
Finns filmer till Taxc som vi har också. Har provat dem också.