Här var det inte platt….
Vilken dag! Strålande sol, måttliga vindar, klarblå himmel. Mycket bra förutsättningar för cykling med andra ord.
Coachen fick två adepter med sig även idag, A och fröken. Plattrunda utlovades – då känns det liiiite konstigt att komma hem med nästan 400 höjdmeter (totalt nästan 85 km). Men, med coachen som ledare kan allt inträffa, det har fröken i alla fall lärt sig.
Det intressanta är nu vad A tycker om sin spaniencykling, två turer och inneboende i ”cykelcamp” coachen och fröken. Är hon avskräckt? Vad tycker hon om ledaren (coachen)? Och så vidare… Som fröken är man ju van vid att utvärdera.
A ser glad ut på dagens runda
Kan konstatera att hon idag sa något mycket konstigt ”Det är lättare att cykla i Spanien än i Sverige.” Hm hur kan hon säga det?
Dessutom klagade hon lite över ömma sittknölar – min åsikt är att man få vara glad att man ”känner” sin sittknölar. Ett återkommande tema har också varit att hon inte får vila siesta, utan bara trampa.
Vad tror ni? Vad får ”campen” för betyg? Borde fröken förse A med en utvärderingsenkät?
Kan konstatera att fröken aldrig har kommit hem från en nästan 85 km lång runda med så låg medelpuls och så fräscha ben. Så för fröken har A haft en bra inverkan på cyklingen.
Senaste kommentarer