Calle klär i studenmössa
Med cykelförbud och två veckor till studenten är cykelfrökens huvud ständigt på…. Hittar inte avknappen helt enkelt.
Kom därför på att fröken ska försöka förklara för sina cykelvänner (som eventuellt glömt studenttiden) hur dessa tre år är. Och råkar någon elev titta förbi bloggen förstår de kanske hur fröken har det på ett cykellopp.
De tre åren på gymnasiet kan jämföras med ett långt cykellopp. Tänk er ett 15 mils lopp med två depåer (läs sommarlov).
Du står vid start och känner dig osäker, vilka är de andra i startgruppen? Har du tur startar du ihop med några träningskompisar (läs kompisar från högstadiet). Hur jobbigt kommer loppet att bli, kommer du att klara tempot och backarna (läs pluggandet och proven) och kommer klungan att vara bra (läs klasskompisarna).
Student…
Starten går och gruppen rullar iväg, någon bryter direkt – har kommit på att den är på fel program. Alla andra försöker hitta sin position i gruppen, några drar och andra sladdar lite efter. Så kommer de första backarna (läs proven) och nu tappar några kontakten med klungan (skriver F på proven). Några kämpar sig tillbaka (fixar resterna) tack vare skrikande och peppande coacher (lärare) andra fortsätter i en egen grupp lite bakom klungan och någon ger upp.
Till slut är klungan framme vid första depån (sommarlovet), de som kommer in först kan i lugn ro fylla på depåerna. De som missat några prov får ägna lovet (depåstoppet) åt att komplettera. En del är så mycket efter att de inte hinner få i sig något alls i depån och då blir nästa del av loppet (läs åk 2) riktigt tungt.
En del kör på oväxlat och då kan det bli extra tungt i backarna….
En del kommer in ett bra tempo i andra delen av loppet (läs har kommit på hur man klarar av gymnasiet), de som inte fick någon vila vid depåstoppet sliter som slavar och risken är att de tappar ännu mer (missar fler prov). Några bryter även nu – de orkar helt enkelt inte mer eller i värsta fall blir de dåliga (läs får depressioner, ångest). Det här är en tuff del både för cyklister och elever.
Äntligen – kommer sista depån – sommarlovet mellan åk 2 och åk 3. Åter igen är en del i depå tidigt och kan vila ut andra tar sig knappt in i depån… Orken är slut – skoltröttheten är förlamande – du känner att du inte orkar en meter till. Men, tack vare någon som peppar dig (en coach eller medcyklist) och förser dig med det du behöver rullar du vidare. För eleverna kan det vara en bra lärare, kurator, förälder eller klasskompis.
Här är ett lopp fröken aldrig trodde hon skulle klara men hon kom i mål tack vare en bra coach och fröken hoppas att det finns elever som tar studenten tack vare bra lärare.
Sista etappen – åk 3. Backarna känns längre och tuffare (proven är svårare än någonsin och inlämningsuppgifterna vidriga). Några som legat i topp tappar helt plötsligt, de fattar inte vad som händer…. Grundformen är för dålig (läs – har inte skaffat sig tillräckligt bra kunskaper från tidigare kurser). Några som tidigare smygit med börjar nu visa sig i topp.
Sista etappen – läsåret – plockar fram det bästa och sämsta ur alla deltagare (elever). Coacherna/lärarna gör allt för att få sina adepter i mål men några kommer inte i mål de har halkat för mycket efter och hinner inte fram innan målet stänger.
MÅL – STUDENTEXAMEN – jubel och tårar av glädje och sorg. Helt fantastiskt! Och om två veckor är det dags för årets studenter att gå i mål och börja planera för nästa lopp.
Senaste kommentarer